Från skräckupplevelser påTobago via klädsim i Florida till skjutningar i Venezuela: musik- och matkreatörerna Eric Gadd och Erik Videgård har lyckats med konststycket att skapa tio menyer från världens alla hörn utifrån Erics musikskatt.Utsökta berättelser och rätter utlovas.
UR MAT & MUSIK AV ERIC GADD OCH ERIK VIDEGÅRD FOTO JOEL WÅREUS
Hur och varför med Erik & Eric
Musik och mat – vad är den gemensamma nämnaren?
Eric G: – Jag skulle väl säga det kreativa och det sensoriska. Jag kan gå runt med en ljudbild, harmoni och rytmisk lösning i mitt huvud som jag sedan försöker förverkliga. På samma sätt kan det vara med mat, jag vaknar med en upplevelse av mötet av smaker som jag sedan försöker laga till på kvällen. Erik V: – Harmonier och dynamik. Mat är som en symfoniorkester där alla komponenter måste arbeta tillsammans för att uppnå ett lyckat resultat. En tydlig definition av smaker är nyckeln till en lyckad maträtt. Du känner stinget av citron på samma sätt som du kan höra en ensam piccolaflöjt i ett kraftfullt orkesterparti.
Hur lärde ni känna varandra?
Eric G: – Det var tidigt nittiotal, jag hade hört talas om Erik som ljudtekniker och turnéledare när vi träffades på första versionen av restaurangen East som då låg på Sankt Eriksterrassen. Det hade blivit en samlingspunkt för musiker och kreatörer och där började vi snacka om musik, mat och livet.
Hur fick ni idén till kokboken?
Eric G: – Det har legat i luften ett tag, det här med mötet mellan olika kreativa fält som just mat och musik. Men det var Erik som kom med idén att koppla låtar till rätter och sedan kom vi på det här med platser tillsammans. Det visade sig att vi lite överraskande hade varit på samma platser med liknande matminnen.
Bästa matminnet?
Eric G: – Jag har många, men ett som står ut är första kvällen på Halv trappa plus gård. Erik dukade upp en maximal upplevelse av Sichuan-köket. Jag hade aldrig smakat något liknande trots att jag ätit ”riktig” kinesisk mat under min tid i New York på nittiotalet. Nu är rätter som Bang bang kyckling och Ma po dou fu för evigt kopplade till eufori i mitt sinne. Erik V: – Ja, det finns hur många som helst, men ett är när jag i en paus i dykutbildningen på Phuket blev skjutsad in i djungeln av dykinstruktören. Mitt i djungeln stod en röd båt(!), den bemannades av en kvinna som blivit utschasad från en närliggande by för att hon lagade så god mat att de övriga försäljarna fick slå igen. Vad
