ROLAND HJORT klär om utställningen Olika rum till visuella scarves. Plaza möter konstnären och modedesignern för ett surr om inredning, konsten att byta medium och att inspireras av X-et och Philip Glass.
TextJesper Tillberg
Modedesignern och multikreatören Roland Hjort har onekligen förmågan att röra sig fritt över de kulturella uttrycken, men så är han barnbarn till den berömde konstnären Sven ”X-et” Erixon. Vi återkommer till det längre fram. Först tar vi avstamp i Rolands egen konst. Till sin senaste utställning valde han en titel som andas av Plaza Interiörs värld av arkitektur och rumslig möblering: Olika rum; ett möte mellan popkonst, popmode och poetiskt inredning av både yttre och inre rum. Idag har Roland startat ett nytt märke efter sagan om modemärket Whyred, vars namn han samplade från en intervju med just ”X-et”. På 50-talet fick den kände släktingen frågan om sin favoritfärg och när han sa ”röd” frågade reportern ”Why red?” varpå X-et svarade: ”Well, blue then”. Rolands nya märke ligger närmare honom själv, med en freudiansk klang av hans eget efternamn, HJRT.
Valda bilder från utställningen Olika rum, som alltså visades härom månaden, har transformerats till scarves i ett klädsamt projekt där bildkonsten demokratiseras och sprids till ny publik, ja, vi rent av dressar upp oss i konsten, låter den bli en del av oss själva, känner den andas och kommunicera kring vår hals.
Du döpte utställningen till Olika rum – vad betyder det rumsliga för dig som modedesigner och konstnär?
– Rum är rum, helt enkelt; vardag eller något utöver det vanliga. Ett rum ger en tredimensionell värld där det finns en mittpunkt. Jag inspireras av olika typer av rum. En överdådig 1700-talssalong eller ett rum från barndomens 70-tal.
– Konstnären Francis Bacon har inspirerat. Till exempel, har han ofta en stol eller en man i ett rum. Mina olika rum är vackra eller läskiga, lyxiga eller känns fel i sina sammanhang. Jag placerar min varelse i rummets mitt. Varelsen gör rummet till sitt.
Jag anar något hotfullt – viskar bilderna något om samtiden?
– På sätt och vis. Vi förstör våra minnen när vi renoverar sönder sådant som är gammalt. Vi vill ständigt ha nya rum att kliva in i. Men tänk att kliva in i en Fanny & Alexander-värld. Eller att få återse en orenoverad gillestuga. Och i andra delar av världen bombas hela städer sönder och samman. Det kollektiva minnet utraderas. J
