– Lev och väsnas, hela livet!
Åsa Lundegård, chefredaktör
”Kvinnor fick livmodern bortopererad utifrån ovetenskapliga teorier”. Så står det i DN lördagen den 23 mars. I år alltså. 2024, inte 1924. För ungefär ett år sedan avslöjade DN att förlossningsskadade kvinnor i Skaraborg fått livmodern bortopererad i onödan. Kvinnorna var i fertil ålder, flera ville behålla möjligheten att få fler barn. Alla fick vård av samma ”högt ansedda” gynekolog som hade ett stort intresse för en specifik bindvävssjukdom. Efter ett år av utredning slås det fast att gynekologens felaktiga misstankar har varit avgörande för att livmödrarna opererades bort. När man ska försöka sammanfatta hur detta är möjligt frågar man chefsläkaren som svarar att det beror på att gynekologen har ”hög status”. En effekt, säger en representant för sjukhuset, är att läkare numera inte ensamma ska fatta beslut som att operera bort friska organ på kvinnor i fertil ålder. ”Många har fått sig en tankeställare”, menar kvinnoklinikens chef.
Jag hoppas att det inte stannar vid en tankeställare. Det är en lång och skamlig tradition detta att ansedda män tar sig friheter att bestämma över kvinnors kroppar, inte minst inom vården. När gynekologin växte fram i slutet av 1800-talet blev det populärt att operera. Att skära bort en livmoder eller äggstockar sågs som en lösning på alla möjliga problem: sömnsvårigheter, nervositet – och framfall. Ingreppet var riskfyllt. Många kvinnor dog. Än idag är kvinnohälsa eftersatt, inte bara inom gynekologin. Det är bara några år sedan man började forska och utreda förlossningsskador och hur de skulle kunna förhindras. Och ges prioritet i vården för att undvika livslånga besvär med inkontinens och ont vid samlag.
När jag försökte ta reda på om det fanns något skrivet, eller insamlat om förlossningsskador hos äldre kvinnor så var svaret nej, eller det gick åtminstone inte att hitta. Det är inte svårt att tänka sig hur många kvinnor från 60 och uppåt som har, och har haft, de här besvären under många, många år. ”Hem och knip” har varit det vanligaste rådet till nyförlösta kvinnor med små och stora bristningar i underlivet. Vi förväntas acceptera och rentav vara tacksamma över vad kroppen kan. Inte gnälla över att bajsa på sig i 30-årsåldern, eller att magmusklerna är så trasiga att de aldrig går att återställa. Tacksamheten över vad kroppen kan: Föda, amma, bära, är förs
