Starkt driv, mycket energi och en vilja att hela tiden utvecklas – det är Årets kock Desirée Jaks i ett nötskal. Hon brinner för råvaran, och efter att ha tävlat aktivt under flera år, både individuellt och i lag, börjar hon längta efter något eget där hon kan ta sin matfilosofi vidare. Vi bjöd in henne till provköket för att laga en trerätters festmeny med riktig vårkänsla.
TEXT: CHRISTINA NEIGLICK RECEPT OCH STYLING: DESIRÉE JAKSFOTO: STEFAN WETTAINEN
Desirée Jaks är unik. Första gången hon ställde upp i prestigetävlingen Årets kock förra året vann hon, som den tredje kvinnan någonsin. Och drygt fyra månader senare knep hon och kollegerna i Svenska Kocklandslaget fjärdeplatsen i matlagnings-OS i tyska Stuttgart.
– Marginalerna var otroligt små och vi hade inte turen på vår sida, konstaterar hon. Det var 0,6 poäng som skilde oss från Island som kom trea och 0,7 poäng från Schweiz som tog silvret.
Men vi backar tillbaka till Årets kock-finalen i oktober 2023. Hur kändes det att stå där och höra juryn läsa upp ditt namn? Att du är bäst i Sverige på att laga mat?
– Jag fattade ingenting. De höll upp en vinnarkockrock och den var stor så jag tänkte direkt att ”nej, det kan inte vara jag som vinner”. Jag hörde mitt namn men jag fattade ändå inte. Det är först nu jag har landat i det.
Vad var det för recept du skickade in när du sökte till kvalet i Årets kock förra våren?
– En rätt med Mangalizagris, grön sparris, murklor och svampskum.
Vilka hade fått proväta den?
– Min man. Han är bartender och grymt smaksäker. Vi testar alltid recept på varann. Jag litar på honom till hundra procent eftersom han är ärlig och alltid säger vad han tycker. Samt Jessie Sommarström och Gustav Leonhardt.
Du är Årets kock, men trots det – kan du själv smaka av din mat, vara nöjd och känna att rätten sitter?
– Man skulle kanske kunna tro det, men prestationsångesten är på topp när jag äter min egen mat. Det har blivit värre efter Årets kock-vinsten, det blir en extra press eftersom jag vet att jag måste leverera på en viss nivå. Sedan är det förstås skillnad på en tävlingsrätt och någonting jag sätter upp på en meny på en restaurang. Vissa tävlingsrätter i Årets kock ändrade jag inte på, där kände jag mig säker på att de var bra. Men en restaurangrätt utvecklas hela tiden, det är logiskt eftersom råvaran smakar olika beroende på säsongen – och då får man tänka om som k
