Det går att sluta fred, trots att din familjemedlem är död. – Men tveka inte att försöka tala om det som gått sönder om ni båda är i livet, säger stiftsteolog Ulrica Fritzson, som är specialiserad på försoning och vet vilken befriande läkning det kan ge om handen räcks fram.
Av Ing-Cathrin Nilsson
● Det är faktiskt aldrig för sent. Hur sargad en föräldra–barn-relation än har varit så går det att hitta någon slags försoning, även efter en förälders eller annan familjemedlems död. Enligt teologen Ulrica Fritzson, som jobbar ideellt med ett försoningsprogram för främst kriminella, handlar det om att kunna leva vidare och släppa taget om gamla fejder och om sådant som man längtat efter men aldrig har fått. Sådant som väckt sorg, ilska, hat och skulle kunna växa till bitterhet.
Ulrica Fritzson har mött många människor som har ångrat att de inte fört oläkta sår på tal under livsdagar.
– Jag tänker på dem som grämde sig över att de inte hade pratat om söndriga relationer tidigare, men som inte heller hade kraft att göra det vid en dödsbädd, de dagarna kan ju vara en smärtsam process i sig.
Skulle du ha rått dem att göra det?
– Jag tror att man inte ska vara rädd för att beröra sådant som kan tyckas oförsonligt. Det är en stor möjlighet till lindring. Med all respekt för svårigheten vill jag ändå råda att prova, litegrann i alla fall för att se hur det tas emot. Kanske med hjälp av en tredje lyssnande part i rummet.
Orsakar det inte smärta att riva upp gamla sår?
– Smärtan finns ju där redan. Det är som att rycka av ett plåster, visst kan det göra ont men sedan läker det oftast.
– Det viktiga ä
