”vi har pippi på gamla grejer och skrot”

DET GÅR KNAPPT att skönja himlen genom lövverket. Några grannar kan heller inte upptäckas, trots att Örjan Perssons och Claes Ericssons trädgård ligger mitt i stan. De kringboende varken syns eller hörs. I stället är det porlandet från vattenfallen och ett intensivt kvittrande som fyller öronen. En grönska utan dess like upptar synfältet.

– Vad gäller växter är det bladfärg, form och struktur som varierar. Blommorna kommer i andra hand, säger Claes.

Att trädgården runt den då slitna 1950-talsvillan skulle förvandlas till en sådan oas hade man inte kunnat tro när paret flyttade in för tretton år sedan. Då omgavs huset av en förtorkad gräsmatta med en häck av spirea och ett staket längs tomtgränsen. På baksidan stod ett äppelträd och ett päronträd, på framsidan en kornell, en pion och lite gullris. Det var det hela.

Eller också kunde man ha anat att det var precis så här det skulle bli. Örjan var sedan länge trädgårdsamatör och växtsamlare och hade en kolonilott fylld av rariteter. Claes bodde i en lägenhet i Göteborg, men är uppvuxen med odling. Båda är, som de säger, ”loppisråttor” och älskar att samla på sig udda föremål.

– Vi har pippi på gamla grejer och skrot, skrattar Örjan.

Allra mest gillar de slitna och rostanfrätta verktyg från förr – allt från spadar och en gammal radhacka till en symaskin i ett hörn.

NÄR KÖPEHANDLINGARNA VAR påskrivna bestämde sig Claes och Örjan för att trädgården skulle få ta tid. Först behövde mycket göras på huset, och det är ju klokt att lära känna förutsättningarna på en plats innan man bestämmer hur man ska ha det.

Två månader efter inflyttningen hade den planen redan spruckit.

– Vi tänker inte så mycket. Är vi i en trädgårdsbutik impulsköper vi gärna grejer. Blir det fel kan man alltid göra om, säger Örjan.

Nästan alla växter från hans kolonilott flyttades över till det nya stället.

– Efter tjugotvå turer med släpvagn från lotten slutade vi räkna, säger Claes.

På samma vis var det med vattensp