Getmannen siktar in sig på kärlekspar

2 min läsning

Varelsen sägs vara resultatet av ett genetiskt experiment som gick fruktansvärt snett. Nu sägs den fasansfulle ”Getmannen” ragla runt i skogarna i Maryland och skrämma slag på nattliga vandrare. En halvmänniska med bockskägg, horn och hovar.

Text: Petter Karlsson Foto: Getty Images, Wikimedia Commons

VAD GÖMMMER SIG I MÖRKRET?

Iden klassiska skräckfilmen Flugan från 1958 uppfann en forskare en teleportör – men råkade av misstag byta huvud med en liten surrande fripassagerare.

Getmannen (”The Goatman”) i Maryland, USA, är en variant på samma tema.

Historien säger att vetenskapsmannen i fråga arbetade på Beltsville Agricultural Research Center, det amerikanska jordbruksverkets laboratorium i staden Bowie.

I sin forskning försökte han få fram en tåligare ras av getter.

Men någonting gick galet.

Exakt vad har både hembygdsforskare och spökjägare grottat i ända sedan Getmannens gräsliga öde publicerades i en artikel i Washington Post den 30 november 1971.

Texten var i sin tur byggd på en universitetsuppsats i ämnet lokal folklore av studenten George Lizama.

Enligt Lizama spred sig redan på 1950-talet ryktet att ett hårigt monster härjade i traktens skogar.

Upprinnelsen ska ha varit fynd av en halshuggen hund vid namn Ginger, vars övriga kropp aldrig återfanns.

Snart strömmade det in rapporter om ett stort antal döda hundar som alla tycktes ha blivit offer för ett större och aggressivare djur.

Logiskt sett kunde det ha rört sig om vargattacker. Men offrens skador var ytterst märkliga.

I FLERA FALL tycktes hundarnas kroppar krossade av ett slag med ett föremål eller tillhygge – vilket pekade på en betydligt kraftfullare och brutalare angripare.

En människa?

Och i sådana fall en sjukligt blodtörstig sådan?

Men samtidigt flöt det in en andra vittnesmål av ännu mera förbluffande slag.

I de täta skogarna i samma trakt påstod sig folk ha skymtat en märklig figur som visserligen påminde om en människa, men samtidigt ägde påfallande djuriska drag.

Varelsen gick på två ben och var helt täckt av raggig päls. Dessutom tycktes odjuret ha klövar istället för fötter. Plus ett smalt bockskägg och två krökta horn i pannan.

Alltså ungefär som de bilder av djävulen vi vant oss vid i den kristna traditionen.

Ell