Han överger sin flickvän och nyfödde son för kampen för arbetarna. Han har en hemlig romans med 26 år äldre agitatorn Kata Dalström. Ständiga penningproblem får honom att boka biljett på Titanic. På det sjunkande skeppet räddar han andra nödställda. Väl framme i New York hyllas August E Andersson som en hjälte.
Text: Anna-Karin Worland
När journalisten Gunvor Nyman städade en bokhylla på jobbet på Värmlands Folkblad började hon bläddra i en avhandling om tidningens ekonomiska utveckling. Vid namnet på tidigare redaktören August E Andersson fanns en liten fotnot. I fotnoten beskrev hans efterträdare Ivar Vennerström kollegan August som ”en som gick över gränsen och inte var nogräknad med pengar, men som alltid klarade sig”. Vennerström berättade också hur han efter förlisningen av oceanångaren Titanic i april 1912 hittade sitt eget efternamn på listan över överlevande!
Gunvor Nyman lade det hela på minnet och efter omfattande forskning har hon nu skrivit boken Hjälten på Titanic – kampen, kvinnorna, sveken om Augusts osannolika livsresa.
- Det är en roman som bygger på verkliga händelser. Hade jag hittat på allt själv skulle ingen tro att det verkligen hade hänt. Att jag fick tillgång till Augusts barnbarnsbarn Anette Jörgensens familjearkiv hade stor betydelse, säger Gunvor.
Det är den 10
oktober 1904 i Ystad. Tjugoåriga Augusts flickvän Selma, 19 år, visar upp deras nyfödde son Hans Knut. August blir varm i hjärtat samtidigt som paniken inom honom tilltar. Han har andra planer än att bli familjeförsörjare och bunden. Pappa Knut, som är typograf och fackligt aktiv, har fört över sina åsikter till honom.
August gick tidigt med i SSU och har redan ägnat mycket tid åt politiken. Han är otålig och vill vara med och förändra samhället. Han vill åka ut och agitera, precis som Kata Dalström som han lyssnade på i Ystad för fyra år sedan. August börjar gråta: ”Jag måste säga sanningen. Jag har fått jobb på en tidning i Karlskrona och flyttar i övermorgon. Jag älskar dig och jag älskar redan vårt barn, men det är honom och kommande generationer jag vill kämpa för”.
Selma tror inte sina öron. Gl�
