Den kallas ”Bodmin-besten” och är ett gigantiskt kattmonster som påstås terrorisera fårfarmare i sydöstra England. Ett övernaturligt väsen? En förrymd panter? Eller kanske en skygg överlevare från en svunnen tid när vilda rovdjur strövade över de ödsliga hedarna?
Text: Petter Karlsson Foto: Getty Images
På en flodstrand i brittiska Cornwall fann en 7-årig pojke 1995 ett kranium från ett stort kattdjur. Så kanske legenderna ändå talade sanning? Ty ända sedan medeltiden har Storbritannien vårdat vittnesmål om gåtfulla rovdjur som egentligen inte borde ingå i dess fauna.
I det urgamla walesiska diktcykeln ”Pa Gwr” talas om ”Palugs cat”, ett klösande odjur som ska ha plågat och dräpt invånare i Anglesey.
En bibel i South Baddesley äger i sin tur en märklig marginalanteckning om ”The Stratford Lyon” – ett livsfarligt rödaktigt lejon som till slut ska ha dräpts av en viss John de Stratford.
Och i sin bok Rural rides berättar William Cobbett om en pojke som på 1760-talet sett en katt ”stor som en normal fågelhund” klättra uppför stammen i en gammal alm intill ruinerna av kyrkan Waververley Abbey i Farnhma, Surrey.
En omöjlighet, enligt moderna zoologer. Det enda kattdjur som enligt dem lever vilt på de brittiska öarna är den europeiska vildkatten (Felis silvestris silvestris), en rätt harmlös kisse av samma storlek som en ordinär tamkatt.
Denna ”sanning” har dock inte förmått övertyga alla. Speciell inte invånarna kring det böljande hedlandskap i sydvästra England som går under namnet Bodmin Moor.
TRAKTEN HAR MED sin dystra ödslighet alltid varit rikt på historier om spöken, mord och odjur.
Speciellt när dimman rullar in från havet är det lätt att förstå varför Arthur Conan Doyle placerade sin mest gastkramande Sherlock Holmes-roman inte långt från Bodmin.
Baskervilles hund skrevs 1901 och dess huvudkaraktär bär många drag gemensamt med den blodtörstiga best som de senaste fyra decennierna påstås ha skymtats bland stenblock och ljung.
För även The Bodmin Beast, som den kallas, är ett djur som egentligen inte borde finnas.
Ett sextiotal samstämmiga ögonvittnen talar om ett kattdjur stort som en panter med svart päls, stora huggtänder och gulvita ögon.
Flera nämner också ett väsande och morrande läte, medan någon enstaka påstår sig hört ett vrål som påmint om en skrikande kvinna.
Bodmin-besten har till skillnad från Baskervilles m
