Vi delarglädje, skratt & tårar

Annika har sjungit i samma kör i 40 år

Klockan är halv sju en måndag kväll, och precis som varje måndag de senaste 40 åren anländer Annika Karlsson till Cantitokörens övning. Hon hejar glatt på alla deltagare, kramar utbyts och det småpratas om hur den gångna veckan varit för deltagarna, och om något särskilt hänt under veckan som gått.

Det går inte att undgå någon att Annika är ett känt och kärt ansikte i kören och det syns tydligt att hon känner sig hemma med sina 35 körkamrater. Många av medlemmarna har känt varandra länge och de har delat många sångtimmar ihop, men den som har varit med längst är Annika.

Varje måndagskväll sedan 40 år tillbaka har hon kommit till ett sångpass med kören.

– Ja, förutom när jag varit sjuk så klart, då har jag hållit mig hemma, säger Annika.

Sjöng i barnkör

Körledaren kommer och sjunger upp kören. De börjar med att kontrollera att var och en tar den ton de ska. Det är sopran, alt, tenor och bas som gås igenom.

Annika är andra sopran, och hon vet när och hur hon ska sjunga. Hon beskriver det som självklart att sången är en stor del av hennes liv. Hon började att sjunga redan som femåring i en barnkör inom kyrkan fram tills hon började skolan. Efter det gick hon vidare till att sjunga i skolkören.

– Under högstadiet, då gjorde jag uppehåll i några månader. Jag hittade ingen kör att vara med i, säger Annika.

När hon var 17 år började hon sjunga i Musikskolans ungdomskör, som sedan blev Cantitokören och där har hon blivit kvar.

– Här har jag varit kvar i 40 år, kören har blivit lite av en familj för mig.

Del av en helhet

Hon beskriver sig inte som någon soloartist, hon är mer en lagspelare. Hon vill vara en del av en helhet och det är något hon känner att hon blir i kören.

Där är allas röster viktiga.

– Vi kallar oss för Måndagsfamiljen och några av oss har varit med nästan från start, men har haft långa uppehåll när livet har kommit emellan. Det är bara jag som har sjungit i 40 år i kören, utan uppehåll.

Annika tror att det som fått henne att vara kvar och fortsätta att sjunga är att hon känner