Scenskräcken har jag lärt mig hantera

6 min läsning

Lisbeth Magnusson har arbetat som tandsköterska och tandhygienist i hela sitt liv och när hon blev pensionär tog hon tag i sin dröm. Nu underhåller hon barn, pensionärer och kafégäster – som trubadur.

AV MARIE AXELSSON FOTO: MARIE AXELSSON, PRIVAT

Lisbeth blev trubadur efter pensionen

Lisbeth Magnusson uppträdde mer tillsammans med andra förut, men hon trivs bäst som soloartist.

John Lennon sa en gång: ”Livet är det som händer medan vi är upptagna med att planera andra saker”.

Trots att vi vill så mycket, händer det sällan att vi förverkligar våra drömmar. Många av oss väntar på att möjligheterna ska dyka upp i stället för att själva skapa tillfällen till de förändringar vi längtar efter. Det är viktigt att ha mål och drömmar. Det ger en känsla av mening och syfte i livet vilket är viktigt för mental hälsa och välbefinnande.

– Musiken har följt mig hela livet. När jag satt och skrapade tandsten kom bilder till mig där jag såg mig själv sjunga och spela gitarr inför publik, säger Lisbeth Magnusson, 72, från Falkenberg, som inte tvekade att ta steget när hon fick chansen. Och det har hon inte ångrat. Nu har hon hållit på i över tio år.

Statistik visar att vi lever längre. I dag är en femtedel av befolkningen över 65 år. Forskare menar att av de barn som föds i dag, kommer hälften av dem att uppleva sin 100-årsdag.

Att fylla ”pensionär” är laddat med mycket olika känslor. Många räds sin pensionsdag och tänker på den som livets ände. Andra ser fram emot den, längtar efter att få sova hur länge de vill, dricka morgonkaffet i lugn och ro och hinna läsa tidningen utan att ständigt titta på klockan och riskera att komma för sent till arbetet.

– Jag tror det var bra att jag väntade tills nu med att ta tag i min dröm. Det hade inte fungerat om jag varit mitt uppe i livet. Allt som händer i livet kommer vid rätt tidpunkt, säger Lisbeth känslosamt.

I dag är vi friskare än någonsin, vi lever längre med en högre levnadsstandard. Varför inte se pensionen som ett nytt avstamp i livet?

Som ung satt hon hemma på flickrummet utanför Ulricehamn och tragglade ackord.

– I 15 år höll jag på, lyssnade på musik, härmade efter och lärde mig på egen hand. Att jag lade så mycket tid på gitarren då, har jag haft stor nytta av när jag tog upp spelandet igen, många år senare.

Sedan kom livet emellan, hon gifte sig, skaffade barn och arbetet som tandsköterska

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar