Att rida in till publikens jubel ar verkligen en kick

Kerstin är riddare i tornerspel

På en frustande vit häst sitter den svarta riddaren som egentligen heter Kerstin Kilpatrick Stråhlesköld. Det är sommar och tornerspel som vanligt. Hon har fler år än de flesta i sadeln och över 30 års erfarenhet som riddare, men tröttnar gör hon inte.

Hon håller gärna liv i traditionen, kanske för att det aldrig slutar vara både en utmaning och en väldigt rolig upplevelse.

– Att se ögonen på barnen i publiken som tittar på är alltid lika häftigt. Det är en show som nog inte liknar mycket annat, säger hon.

Egentligen är Kerstin utbildad svetsare och redan det gör henne ovanlig som kvinna, även om det blivit fler i yrket än när hon började.

Hon gillar att gå sin egen väg.

– Jag är uppvuxen på en gård i Bengtsfors och hästintresset fanns där från början, bland annat genom min morfar som hade häst. Egen ponny fick jag när jag var 7-8 år.

Riddaren från Ivanhoe

Allt eftersom åren gick lärde hon sig mer och i tonåren hade hon avancerat till att professionellt köra brudpar till bröllop med sin vagn och en större häst.

– Det var strax därefter som jag såg ett riddarspel för första gången. Jag blev helt såld direkt – bara visste att det var det där jag ville göra, berättar Kerstin.

Platsen var Norrköping 1990 och Kerstin var runt 22-23 år gammal. Upplevelsen tände en gnista och hon hade inga tvivel om att det skulle gå. Hon hade ägnat sig åt hästar, men också en mängd andra sporter som fotboll och det fysiska skulle inte bli ett problem.

– Men det var faktiskt mycket tuffare än jag trodde.

1992 gick hon med i en medeltidsförening och målet som ung tävlingsinriktad var att hon skulle bli bäst i sporten som är tornerspel på riktigt.

– Jag tränade jättemycket och sedan åkte jag till SM 1993 på Gripsholms Slott och vann alltihop, skrattar hon.