Hennes pappa var död, men Laura hade svårt att förlåta det som hände för så många år sedan. Nu var hon här. För att träffa sin syster.
AV ÖRJAN ROMEFORS ILL: PENTTI KAREINEN
En novell om förnuft och känsla
L aura steg av vid stadsmuren och när bussen drog vidare tog hon ett djupt andetag. Som hon alltid gjorde när hon kom hit. Det var en förmiddag i slutet av april. Luften var fuktig, lukten av gödsel påtaglig. På avstånd hördes ljudet från en jordbruksmaskin, i buskarna vid hållplatsen fågelkvitter. Laura såg ut över den vårgröna dalen, på vinodlingarna, de vitkalkade villorna och de omgivande bergen där mörka regnmoln vilade på snöklädda toppar.
Hon vände sig om och följde med ögonen ringmurens kurva och husen där bakom, ljusgula eller vitgråa och med tegeltak i samma färg som lerjorden. Blicken stannade vid pappans bostad.
Nycklarna låg i handväskan, men hon ville inte gå dit än. Känslor och juridik fick inte blandas och först skulle papperen undertecknas. Mötet med systern Klara var därför bestämt till kaféet vid torget.
Laura var en smärt kvinna i början av 40-årsåldern. Håret var uppsatt i nacken och fortfarande mörkt. Den svarta kjolen, den vita blusen, den mörkblå kappan och de ljusbeige mockaskorna hade hon valt för att markera att hon kunde klä sig stilfullt italienskt.
Hon var svenska med italiensk far och hade varit här för en månad sedan på hans begravning. Nu hade hon flugit ner över dagen för att skriva på de juridiska handlingarna. Hon hoppades att ljudet från de högklackade skorna, som ekade hårt och bestämt i de smala gränderna, skulle ge henne styrka, att de skulle hjälpa henne att hålla löftet som hon hade gett sig själv.
Eftersom morgonrusningen var över fanns det gott om plats på kaféet. Hon hade varit här tidigare, men inte så många gånger att ägaren kände igen henne. Efter några artighetsfraser och en beställning satte hon sig vid bordet längst in. Med huvudet mot väggen betraktade hon den långa marmordisken till vänster och den vita väggen med fotografier över kaféets drygt hundraåriga historia till höger.
Rakt fram, på andra sidan de stora fönstren, låg torget och fontänen omgärdad av fyra lejon. Bakom den det medeltida rådhuset med smala fönster och en arkad ut mot torget. Det var i rådhuset handlingarna skulle lämnas sedan. Påskrivna.
Om en knapp timme skulle de träffas. Hon hade tid att fundera över tänkbara scenarier och repetera
