Johanna är gift med Oliver, och som föräldrar till två små barn är de hårt pressade i vardagen. Det påverkar deras relation, men en dag ser Johanna något som får henne att tvivla på hela deras liv tillsammans ...
AV ELISABETH NORD ILL: D. STERNER
Del 1 av 2
Johanna strök tillbaka håret bakom öronen och kände hur en otålig ilska växte inom henne när Albin surt sparkade av sig stövlarna som hon just hade hjälpt honom att ta på.
– Jag vill inte ha på mig dem. De är fula och klämmer på tårna, skrek han.
För redan vid fem års ålder visste Albin vilka knappar han skulle trycka på för att få sin vilja igenom. Skor som var för små var en av de saker som kunde få hans mamma att utan att tveka kassera skor som inte alls såg slitna ut. Denna gång var hans mamma inte lika eftergiven.
– Det där stämmer inte, sa Johanna med den där rösten som varken Albin eller hans lillasyster, Maja, tyckte om.
– Vi köpte dem för två veckor sedan. Sluta vara så besvärlig.
Albins underläpp började darra. – Dumma mamma! skrek han.
– Det kanske är så, men nu får du ta på dig stövlarna.
– Jag kan inte själv. De är fula!
– Du kan visst ta på dem själv och stövlarna är inte fula. De är riktigt coola.
– De är fula, skrek Albin och fortsatte:
– Fula, fula, fula!
Johanna vände sig bort från pojken.
– Kom, Maja, ropade hon. Du måste ta på dig jackan så att vi kan komma i väg.
– Jag orkar inte, sa Maja, som hade smittats av sin två år äldre brors trots.
– Nu lyssnar du på vad jag säger!
Johanna skrek alldeles för högt. Hon hörde det själv och visste att det definitivt inte var rätt sätt att hantera barnen på. Herregud, de var trötta efter helgen, då de hade varit på både vattenpark och besökt farmor och farfar. De hade alltid sjukt mycket att göra på helgerna. Kanske skulle de prova att stanna hemma nästa helg i stället för att alltid hitta på något för att underhålla barnen.
– Orkar inte! skrek Maja.
– Vad är det för ett bråk? hördes det plötsligt från Oliver, som hade suttit och arbetat på sin dator.
Det är i alla fall vad han sa. På grund av den hektiska helgen hade han inte haft tid att göra en uppgift för företaget.
Johanna såg rasande mot honom. Ibland påminde han henne om hennes bror. Jakob hade alltid suttit med sina läxor på morgonen, det var alltid något han inte hade fått klart, och han hade var
