Jag grät av dåligt samvete på vägen hem till barnen

4 min läsning

Att ta hand om två små barn själv och samtidigt arbeta heltid utan barnomsorg var tufft. Mina barn fick somna utan godnattsaga och pussar men jag hade inget val. Den äldste pojken fick ta hand om sin lillebror. Ett stort ansvar för honom som inte var så gammal själv.

Foto: Getty Images (Bilderna är arrangerade)

Att vara ensam förälder till små barn var en tuff uppgift. Jag fick kämpa på så gott det gick.

En dag lekte jag och min syster i vår trädgård. Vår äldre bror stod vid staketet och pratade med en skolkamrat. Jag säger till min syster:

– Den pojken ska jag gifta mig med!

Då bodde vi nästan grannar och sågs ofta. Han var fem år äldre än jag och brydde sig så klart inte om en skitunge som jag.

Som 16-åringar gick min bror och grannpojken Atle till sjöss. Det hade blivit dags för dem att göra sin värnplikt. Båda i flottan. Tiden gick fort och min bror muckade. Atle däremot fortsatte som stamanställd och pluggade först till furir och senare till sjöingenjör.

All permission och ledig tid träffades vi och blev kära. Tillsammans med andra ungdomar blev vi ett glatt gäng som träffades och hade roligt. Nästan alltid i vårt hem. Vi var unga och livet lekte. Jag blev ganska snabbt gravid. Det blev att skriva till kungs om lov att få gifta sig. Jag var ung, bara 16 år. En kall februaridag vigde min konfirmationspräst oss i prästgården. Jag fick min drömprins men det blev ingen dans på rosor. Trots allt älskade jag honom. Idag hade säkert allt blivit annorlunda.

Jag flyttade hem till svärmor och det blev inte roligt för henne som var van att bo själv med sin son i sitt lilla hus. När svärmor fick besök av släkten från Amerika blev stugan för trång och jag fick flytta upp till ett vindsrum med min nyfödde son. Dit kom man via en brant trappa på husets gavel. Då var det sommar och när vintern kom eldade jag i en vedkamin och värmde barnvällingen på ett upp och nervänt strykjärn.

Min svärmor gav mig många förbud. Jag fick inte åka hem och hälsa på mina föräldrar och syskon men jag saknade dem mycket och åkte ändå hem ibland och besökte dem. Jag tror nog att mina föräldrar visste hur uselt jag hade det men tyckte att jag hade mig själv att skylla.

Till slut fick jag nog. Jag och min man packade det lilla vi ägde och rymde. Med min son i famnen tog vi tåget söderut. Vi klev av i en liten stad där min syster bodde med sin familj. Efter några dagar där hörde vi ta

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar