Efter hand som hon närmade sig sitt mål blev hon allt svettigare i handflatorna. Visserligen behövde hon bara hämta målningen och ta med den till Sverige, men tanken på att Anya hade lurat den till sig fick henne ändå att må dåligt. Detta fick bli hennes absolut sista uppdrag.
Roman av Lea Madsen Illustration: Peter Michael Ard
En sista utmaning. Ett sista uppdrag för Anya. Det var så Louise valde att se på löftet hon nyss gett sin väninna, även om hon den här gången måste utföra det ensam. Anya hade tydligen hamnat på djupt vatten efter att ha lurat en affärsman för att kunna täppa igen hålen efter några dåliga investeringar hon gjort åt Nicolas.
Louise gick omkring bland gästerna på bröllopsfesten och sökte med blicken den medelålders mannen som tidigare på kvällen hade bett henne resa till Amsterdam för att värdera en målning av Matisse. Var höll han hus? Samtidigt försökte hon få styr på tankarna. Anya hade gjort ett misstag. Ett allvarligt misstag som både riskerade att kosta henne pengar och den stora kärleken. När Louise fick syn på mannen som erbjudit henne jobbet i Amsterdam gick hon därför rakt på sak:
– Gäller ditt erbjudande fortfarande?
– Javisst, absolut.
– Om jag får ditt visitkort lovar jag att kontakta dig så fort som möjligt.
Louise fick mannens uppgifter och gick sedan för att leta upp rummet som ställts till hennes förfogande på den förhyrda herrgården. Nu hade hon åtminstone skuggan av en plan. Hon kunde åka till Amsterdam under förevändning att hon arbetade för affärsmannen hon precis hade talat med. Sedan gällde det att få tag i målningen och göra upp en plan för att forsla hem den – allt i enlighet med Anyas anvisningar.
På vägen genom korridoren stötte hon ihop med Jakob som stod med ytterplaggen på. Louise stannade till.
– Ska du inte sova här?
– Nej.
Hon hade väntat sig att han skulle säga något mer, men han stod tyst.
– Då får vi väl säga hej till varandra här. Har du långt hem?
– Inte särskilt. Tack för ikväll. Det var trevligt att råkas. Säg bara till om …
– Ja?
Jakob ryckte på axlarna och tillade:
– Kanske träffas vi genom Anya en annan gång.
Sedan gick han. Louise stod kvar och såg efter honom.
Redan nästa dag stämde hon träff med kunden och bokade flyget. Med jämna mellanrum tittade hon på mobilen för att kolla om Anya hade hört av sig, men det var inte förrän kvällen före avresan som Louise fick ett sms från sin väninna. E
