De vackra små, färgglada bakverken har tagit världen med storm. Men hur uttalar man egentligen macaron? Och varför låter det nästan likadant som barnens favoritpastasort?
RECEPT, STYLING OCH FOTO ÅSA SWANBERG
Få bakverk är lika söta som den franska lilla kakan macaron: Två spröda, pastellfärgade mandelmaränghalor som hålls ihop av ett tunt lager smaksatt kräm. Hallon, citron, vanilj, choklad, lakrits – smakvariationerna är liksom färgerna oändliga, och på senare år har macaronen blivit omåttligt populär över hela världen. Ny är den ju förstås inte, tvärtom. Den har bara plötsligt fått vingar, kanske med hjälp av Sofia Coppolas överdådigt vackra film om Marie Antoinette från 2006. Att uttala ”macaron” är förstås lite av en utmaning för oss i Sverige, som levt med makaroner i decennier fast då som tillbehör till falukorv. Men även om man kan tycka att de små böjda pastarören är ganska långt ifrån det färgglada lilla bakverket, så är det faktiskt ingen slump att de delar namn. I Sverige har man dock ända sedan 1700-talet förordat stavningen och uttalet makron när det gäller bakverket.
Maccarruni, maccherone, macaroon eller macaron?
Berättelsen om macaronen börjar år 827, då arabiska trupper från Ifriqiya (idag Tunisien) steg iland på Sicilien och etablerade ett muslimskt emirat. Med sig i bagaget hade de en rik repertoar av nötbaserade sötsaker från den muslimska världen, som fālūdhaj och lausinaj – mandelmassagodis inslagna i deg. På Sicilien hade man förstås egna mattraditioner, varav den viktigaste var pasta. Tidig pasta var ofta söt, och kunde därtill stekas eller bakas såväl som kokas. När araberna stigit i land på Sicilien bar det sig inte bättre än att den italienska pastan och de arabiska mandelbakelsetraditionerna efter en tid smälte ihop, vilket resulterade i mat med bådas egenskaper. Drygt 400 år senare uppstod ordet ”maccarruni” - den sicilianska förfadern till våra moderna ord ”macaroni”, ”macaroon” och ”macaron” (eller ”maccherone” på standarditalienska). Varifrån ordet ursprungligen kom, italienskan eller arabiskan, vet man inte men förmodligen syftar det på två av tidens degbaserade, söta produkter varav den enda liknade dagens gnocci och den andra marsipan.
Det första receptet
Skulle du komma över en italiensk kokbok från 1400-talet kan du läsa att siciliansk maccarruni gjordes av vitt mjöl, äggvita och rosenvatten och åts med söta kryddor, socker, smör och riven ost. På 1500-talet hade den söta maccarrunin spridi
