Demensänka– gift men singel

14 min läsning

I takt med att vi blir äldre blir demenssjukdomar vanligare. Många lever idag länge med en partner som har blivit en annan, kanske personlighetsförändrad, glömsk. Eller arg. Många får vänta länge på hjälp, och många saknar stöd. Marie och Harriet, som båda har män som drabbats, vill berätta i M för att hjälpa dig som är mitt i det jobbiga. Experten om hälsoriskerna för den som är närstående.

Av Karin Sörbring Foto Cornelia Nordström

MARIE, 65: – Lennart och jag fick ingen hjälp

I åtta år försökte Marie Ekelund förmå sin man Lennart att undersöka varför han hade så vilda drömmar, ramlade ur sängen och gjorde andra konstiga saker. Hon misstänkte att Lennart led av demens, och det stämde.

– Jag sade upp mig från jobbet för att orka, säger hon.

Marie Ekelund, 65, har precis varit ute på en morgonjogg med bordercollien Archer. Träningen är en välbehövlig ventil i tillvaron när hon hela tiden måste vara beredd på att något kan hända med maken Lennart, 76.

Ett annat ovärderligt stöd är de nyvunna vännerna i gruppen för närstående till personer med Lewykroppsdemens, som träffas någon gång i månaden.

Till skillnad från åren då maken var frisk och brukade ha frukosten färdig när Marie kom hem med nyrastade Archer får hon nu koka sitt eget te. Sedan över ett år bor Lennart inte ens kvar.

– Vår relation har förstås förändrats enormt. Vi har till exempel inga samtalsämnen. Lennart kan inte komma på något att säga. När han svarar på mina frågor är det gallimatias, men jag spelar med för att han ska slippa känna att det blir tokigt.

Marie är sjuksköterska i grunden och har jobbat med kommunikation. Men i fjol sade hon upp sig i förtid.

– Jag älskade mitt arbete och hade egentligen tänkt fortsätta i flera år till, men det gick inte att kombinera det med att klara Lennart, mina 90-plusföräldrar som har ökande omsorgsbehov och vår hund.

Marie Ekelund

Gör: Är egenföretagare, har uppdrag inom livsstil, marknadsföring och utbildning, samt sjuksköterska.

Bor: Stockholm.

Familj: Maken Lennart (som bor på boende för personer med kognitiva sjukdomar), son och sonhustru.

Ålder: 65.

– Det var inte roligt när folk funderade på varför jag var ihop med en sådan man

Lennart har varit på flera demensboenden där det inte har fungerat och Marie känner att hon aldrig kan slappna av och lita på att allt fungerar som det ska.

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar