Carl-Eric Björkegren var en av Sveriges rikaste på 80-talet. Sen tvingades han i konkurs, förlorade allt och försvann spårlöst...
Av Ola Brising Foto: TT, Wikipedia
Har Malou von Sivers svaret på gåtan som gäckat polisen i 30 år?
Carl-Eric Björkegren föddes i Eslöv 1920, var stationerad på I6 i Kristianstad under Andra världskriget och tog examen från Handelshögskolan i Göteborg 1949. Då han fick jobb som kamrer på anrika verktygstillverkaren Sandvik 1953 hade han redan bildat familj med hustrun Karin och fått barnen Bo, Eva och Agneta.
Han var pålitlig, ambitiös och gjorde mycket för att modernisera företaget. 1961 blev han ekonomidirektör, 1965 vice vd. Vid sidan av arbetet hade Carl-Eric ett stort konstintresse. Han började samla redan på 50-talet. Första inköpet var en tavla av Sven X-et Erixson för 5000 kronor.
Efter skilsmässan från Karin gifte Carl-Eric hösten 1963 om sig med Alabritt Bakke, och de fick dottern Anne 1971 och sonen Carl två år senare. Även med Alabritt slutade det dock i skilsmässa.
När Carle-Eric fyllt 60, 1981, lämnade han Sandvik med pension. Redan under tiden där hade han börjat göra aktieaffärer. Nu flyttade han till Stockholm. Affärerna blev större och snabbare och Björkegren en symbol för 80-talets snabba klipp: att köpa företag och fastigheter med lånade pengar, för att sedan sälja vidare med en rejäl vinst. Han var inte ensam om detta, men visade gärna upp sin framgång, blev snabbt kändis.
Ibland gick det för snabbt och Carl-Erics sätt att göra affärer var inte etiskt korrekt. 1983 blev han en av de första att dömmas för brott mot den nya insiderlagen.
Han bodde flott med väggarna fulla av dyrbar konst och träffade en ny kärlek att gifta sig med, Sophie Krönlein. Varje lördag satt han vid sitt stambord på Operabaren.
– Ja, det är för att träffa familjemedlemmar och vänner, sa Carl-Eric i en intervju i DN.
Hans blå Rolls-Royce var registrerad som taxi för att få köra i bussfilerna. Han skapade rubriker när han köpte lyxhotellet d’Angleterre i Köpenhamn och nationalklenoden ”Midvinterblot” av Carl Larsson.
Då han förlorade budgivningen om Sagerska palatset i Stockholm, huset som köptes av staten för att bli statsministerbostad, flyttade han istället till Wennergrenska villan i Diplomatstaden, med magnifik utsikt och 2200 kvadratmeter:
– Jag vill ha
