När knoppar brister, då är det hög tid att fresta färnan med en flytande brödbit. Vännerna Christian Ottosson och Henrik Stale bestämde sig för att tidigarelägga premiären med ytnära bete till mitten av april. Succén blev ett faktum och drömgränsen på tre kilo kändes plötslig möjlig.
TEXT OCH FOTO: CHRISTIAN OTTOSSON
YTMETE EFTER FÄRNA
– JAG TROR INTE färnan är speciellt stor, eller?
Min gode vän Henrik Stale har precis krokat en färna i en krök strax innan nacken av strömmen. Just den här platsen av ån har blivit speciell för oss båda.
Henrik och jag har fokuserat på ytmete efter färna i Emån varje vår de senaste sex åren. Det började med en satsning på två dagar där vi egentligen inte visste så mycket om vare sig sträckan eller om varandra. Jag skulle träffa Henrik våren 2018 och spela in ett avsnitt av en podcast med honom och samtidigt passa på att fiska tillsammans. Men de där två dagarna blev startskottet på en vänskap för livet och en gemensam besatthet av Emåns ytmete efter stora färnor.
Med åren har våra dagar längs ån blivit allt fler. Även synen på hur och var vi fiskar har förändrats, allt för att utvecklas och söka nya möjligheter. Men målsättningen var tydlig från början, att fånga en färna över tre kilo på ytmete.
ETT DJUPT KVÄLLSVAK
Våren 2020 bestämde vi oss för att börja fiska tidigare än vanligt. Normalt sett brukar vi köra igång i början av maj, men detta år startade vi ett par veckor tidigare. Vi var inställda på att det skulle bli tuffare att lura upp färnorna till ytan, ofta krävs högre vattentemperatur för att de ska stiga. Vår förhoppning var dock att genom på så vis slippa att arter som mört och löja skulle rycka i våra brödbitar.
Att meta färnan på ytan är inget stillasittande mete, man går långa sträckor i en oftast svårtillgänglig miljö med buskar, träd, vass och grenar som omfamnar ån.
Vi hade fiskat hela dagen och kroppen började bli trött, men vi stannade för att pröva en sista plats innan ljuset helt skulle försvinna. Med hjälp av en slangbella sköt vi ut några brödbitar som landade i mitten av ån och de började genast driva nedströms.
Efter en stund ser vi en färna som går upp och tar en av brödbitarna. Henrik svingade snabbt ut sin brödagnade krok och började släppa ut lina i takt med att strömmen förde brödbiten ned mot vakplatsen. Ljuset föll snab
