I den nordöstligaste delen av Norge, i Finnmark, rinner en av landets bästa smålaxälvar. Trots föregående års katastrofala utveckling kan älven ändå bjuda på ett fortsatt spännande fiske.
TEXT OCH FOTO: TERKEL BROE CHRISTENSEN
UNDER MÅNGA ÅR har Vestre Jakobselven varit en av Norges bästa smålaxälvar. Den rinner längst norrut och vidare österut i Skandinavien på Varangerhalvön i Finnmark. Bara några timmars bilfärd därifrån talar de flesta ryska och med sitt utlopp i Barents hav är det korrekt att många beskriver älven som belägen vid världens ände. I många år har den funnits på min ”bucket list” över älvar och fiskeplatser som jag måste prova en gång.
Mina goda vänner Lars och Nicolai har fiskat där varje sommar de senaste säsongerna. De har rapporterat om en å omgiven av otroligt vacker natur och om tvåsiffriga fångster av lax på torrfluga och enhandsspön. Precis vad varje laxfiskare drömmer om, och som annars är så svårt att förverkliga.
Rekordlax på 25 kilo
Förra säsongen fick jag och min fiskekompis Frank möjlighet att följa med Lars och Nicolai. Flyg, bil och fiskekort bokades under vintern. Deras målande berättelser om orörd vildmark och mängder av silverglänsande lax startade fiskefebern redan under våren.
Lars och Nicolai har fångat lax på plus tio kilo, men Vestre Jakobselvens laxbestånd domineras av små och medelstora fiskar. En sökning på nätet visade att det också går upp riktigt stor lax i älven. Säsongen innan hade en fisk på inte mindre än 25 kilo och 133 centimeter landats nära havet. En jätte fångad på ett enhandsspö. Det är ingen underdrift att påstå att förväntningarna var höga när ryggsäcken packades och vi var redo för ett veckolångt äventyr vid Finnmarkens pärla.
Några dagar före avgång betalade jag det obligatoriska statliga fiskekortet. Det sker självklart online och efteråt ska jag bara kolla de senaste nyheterna från ån på Facebook. Det har precis kommit en uppdatering från Vestre Jakobselv Jakt- och Fiskeförening. Det stod att de förväntade sig att stänga floden under den kommande veckan på grund av obefintliga steg. Antalet atlantlaxar som fångades i fiskfällan var helt enkelt för lågt. Man bedömde att det inte skulle vara säkert att fortsätta fisket, eftersom det fanns en risk att beståndet inte skulle vara tillräcklig
