Gunnar Westrin har bott i Råneå stora delar av sitt vuxna liv och kan konstatera att samhället dräller av intresserade pimpelfiskare i alla åldrar. Han stämmer träff med en av traktens snillrikaste mixtermakare, John-Erik Sundqvist.
TEXT OCH FOTO: GUNNAR WESTRIN
FJ MÖTER
HÖSTEN 1972 FLYTTADE jag till Råneå som nybakad lärare. Till en början kände jag mig naturligtvis vilse i livet. I utkanten av samhället upptäckte jag till min förtjusning den lilla sjö som sedermera skulle bjuda mig många oförglömliga pimpelfisken. Vid stranden av Råneträsket fanns ett traditionellt rött hus, omgärdad av höga träd. På gården stod en för mig främmande man och vinkade åt mig?
– Det finns kaffe! hojtade han högt.
Vid bordet satt tonåringen John-Erik, mamma Ingrid och pappa John. Så här i backspegeln minns jag händelsen som sällsynt gemytlig och öppenhjärtig. Det blev naturligtvis full fart på diskussionerna, framför allt när vi kom in på pimpelfiskets bryderier. Dessutom var John en makalös historieberättare, kryddsatta med traktens mest genuina dialekt.
Nu har det gått mer än 50 år sedan jag gjorde entré i familjen Sundqvists hemtrevliga atmosfär. Sonen John-Erik blev med tiden en av mina fiskepolare, framför allt på abborrisarna. Trots att han idag är en sällsynt pigg pensionär, med en evig längtan ut på isarna, lyser nyfikenheten och experimentlustan i hans ögon. Hans eviga fråga har alltid varit; Hur får man motvilliga abborrar att bli galet huggvilliga?
PIMPELFISKET ETT SKOLÄMNE
Efter några år märkte jag att folket vaknade upp när det vankades vårsol och pimpelfiske. Valmöjligheterna var näst intill oändliga, med hela norra Bottenvikens skärgård och tajgaskogarnas lockande tjärnar som hägrande utflyktsmål. I den vevan hände mycket av intresse i samhället, framför allt gällande friluftslivet och pimpelfisket.
Jag jobbade på mellanstadiet den tiden, när plötsligt traktens pimpelfiskelegender John-Erik Sundqvist och Stig Granström dök upp i klassrummet.
– Vi måste få ut eleverna på isarna, var deras gemensamma budskap.
Sagt och gjort. En vecka senare hade vi beställt pimpelspön till alla eleverna, byggsatser som de själva fick sätta ihop. John-Erik menade att nu skulle det sättas fart på pimpelfisket på det näraliggande Råneträsket, en kvarts promenad från skolan. Dessutom tyckte föräldrarna att idén var lysande. Traditionen med pimpelspöna
