Raggsockan – första generationens paddelbete

8 min läsning

I slutet av 1900-talet handlade det många gånger om ett djupare gäddfiske än vad som är vanligt idag. Få beten var direkt anpassade till detta fiske, så när shadjiggarna nådde marknaden öppnades nya möjligheter. Med jiggskallar i olika vikter gick det att fiska effektivt på djup som vid spinnfiske tidigare endast nåtts med blytyngda vobbler eller aparta beten som exempelvis Elbe-torsk.

TEXT: ROGER THURING FOTO: ROGER THURING, LARS EPSTEIN OCH ANDERS HOLM

TIDLÖSA GÄDDBETEN

NÄR JAG VID mitten av 1980-talet gick i mellan- och högstadiet bar jag, helt utan självförtroende eller stolthet, en präktig tandställning. Så kallad räls. Stockholms räls-bärare har i generationer besökt Eastmaninstitutet på Dalagatan. I denna ortodontins högborg genomgick jag, och många andra barn, olika typer av karaktärsstärkande prövningar. Det kunde handla om att spänna rälsen, operera bort mjölktänder som inte velat lossna av sig själv eller att ta emot utskällningar om någon del av tandställningen lossnat eller gått sönder (kostnadsuppgifter inkluderat).

På vägen från och till tunnelbanestationen Odenplan, uppgång Karlbergsvägen, passerade man vid korsningen Dalagatan/ Karlbergsvägen en besynnerlig butik med inriktningarna ”Fiske, hund & båt”. Butiken ifråga hette C.A Carlsson och grundades redan på 1870-talet. På denna adress fanns butiken sedan 1960-talet, och beklagligt nog stängde den 2013.

FÄRGJUSTERING

Efter att otaliga gånger ha kikat in i de ganska välfyllda skyltfönstren tog jag slutligen mod till mig och klev in. I den mycket trånga butiken jobbade Lasse Fredlund och hans mamma. Affären innehöll prylar från golv till tak och var helt fullsmockad. En på alla sätt unik butik, vars like sannolikt aldrig kommer att finnas igen. Lasse hade ett bemötande som var en märklig blandning av hjärtlig vresighet, nyfikenhet och aktivt sälj. Man lämnade aldrig butiken utan såväl genomtänkta som obetänkta inköp.

Vid ett sådant besök visade Fredlund upp ett nytt gäddbete, Raggsockan. Det var en grå jigg apterad på en tung och grov jiggskalle och försedd med en extra enkelkrok som hade bockats på ett finurligt sätt. En enkel och brutal skapelse.

Det tog inte lång tid innan jag och min morbror började dra gäddor på dessa. Det fanns enstaka gummibeten sedan tidigare som vi testat, exempelvis Vibrotail, men utbudet var generellt mycket svagt. Jiggar i Raggsockans storlek, 15–18 centimeter, var mycket svåra att få tag på.

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar