Vinterabborre i öppet vatten

7 min läsning

För vinterfiskaren är abborren ett självklart byte. Men vad gör vi när det är öppet vatten och jakten efter den åtråvärda storabborren? För att lära sig mer om vinterfisket efter stor abborre tar Niklas Örtengren rygg på den kände fiskeprofilen Fredrik Renz.

TEXT OCH FOTO: NIKLAS ÖRTENGREN

JIGGFISKE

Längs kusten i de södra delarna av landet lägger sig isen sällan. Fredrik Renz fiskar av en vik i jakten på en stor vinterabborre.

–D ÄR SATT DEN! utbrister Fredrik Renz glatt.

Spöet knycker tungt och det verkar vara en större fisk som nappat. Det tog inte många kast. Kameran åker fram och jag är redo. Men det är ingen randig riddare som strax därpå visar sig vid båtkanten. I stället dyker det upp en guldfärgad ruda i tvåkilosklassen. Visserligen fel art men oj vilken mäktig fisk. Själv älskar jag rudor, visserligen på flötmete under ljumna försommarkvällar, men att fånga dem på vintern med jigg är otippat.

Några kast senare står Fredrik återigen med böjt spö. Ännu en ruda, och strax därefter ytterligare en. Fredrik har hunnit fånga fyra rudor innan jag får första hugget, som också visar sig vara ett rejält exemplar.

Märkligt, vad är det som händer? Vare sig Fredrik eller jag har stött på så många stora rudor tidigare. Underligt, roligt och samtidigt frustrerande. De är alla felkrokade. Dock runt munnens utsida, märkligt. Vi gissar oss fram till att de stöter på jiggarna men troligtvis inte får in dem i munnen.

DÖD VIK

Mest frustrerade är vi dock över att abborrarna inte syns till. Fredrik påstår att platsen brukar vara bra. Själv har jag tappat tron på viken som till en början såg så spännande ut. Det är grunt, vattnet är klart och sterilt. Men trots att fiskeplatsen verkar helt död visar ändå lodets skärm bilder på stim av småfisk och grupper av större individer. Märkligt att man inte ser dem i verkligheten när det är så grunt och klart, tänker jag för mig själv. Ytterligare några större fiskar passerar förbi på skärmen, eller är det helt enkelt bara rudor?

– Det där måste vara abborrar, utbrister Fredrik och pekar på skärmen.

Vi bestämmer oss för att nöta på ytterligare stund innan vi förflyttar oss vidare.

Efter ett tag verkar rudorna ha försvunnit, eller åtminstone har de tröttnat på våra jiggar. Vi kastar och vevar om vartannat. Det hugger inget.

ANNORLUNDA KÄNSLA

Vattnet är kallt och själv har jag svårt att få till den rätta fiskek

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar