I ringdans med abborren

8 min läsning

Mer klassiskt vinterfiske än abborrpimpel finns förmodligen inte.Gunnar Westrin berättar här om en rad iakttagelser i abborrens tecken – och hur ett möte med en pimpelmästare förändrade hans pimpeltaktik efter denna folkkära fisk.

TEXT OCH FOTO: GUNNAR WESTRIN

ABBORRPIMPEL

Det ska börjas i tid, den som krokig ska bli.

FORSKNING HAR VISAT att abborren är landets populäraste sportfisk, en organism som fiskas i alla åldrar, från nyfikna barn till rutinerade kvinnor och män. Därtill är den naturligtvis alldeles ypperlig till spis, oavsett om den avnjuts som kokt, stekt, rökt eller halstrad.

Abborren lockar många av oss att bli nostalgiska, titta tillbaka på våra liv och minnas hur vi hade det på bryggan eller i båten. Oftast kommer vi ihåg de soliga dagarna, då vi låg på kajen och kikade ner mellan bräderna. Hur vi förundras över hur de randiga fiskarna sakta kom simmandes under båtbryggan, skruvade långsamt på ögonen och gapade stort.

GOD MATFISK

Morfar älskade kokt abborre. Före min tid nätfiskade bönderna röding på leken och saltade in tunnor för vinterbehoven. Mamma har berättat att de var utled på röding när våren kom, djupsaltade och stenhårda. Det var då som abborren med förtjusning kom in i bilden.

När sommaren lurade bakom knuten satte morfar hästen för vagnen, hans bror följde med och på flaket låg en rejäl hög med nät. Nu skulle det fiskas abborre i en av de mer näraliggande skogssjöarna. Två dygn senare kom de hem med hundratals småabborrar som vi barn fick rensa i ladugården. Nu blev det kalas i alla hus. Jag minns aldrig att vi åt vare sig stekta, rökta eller halstrade abborrar, kokta var melodin den tiden, serverad med mandelpotatis och vitsås, eller en klick smör. Minns hur morfar lärde oss barn att på rätt vis bena och rensa den kokta abborren som låg på tallriken. Rätt rensad smakade fisken extra gott, en psykologisk riktighet som bör påtalas. Det var inte ovanligt under den här tiden att vi åt kokt fisk var och varannan dag, särskilt om somrarna.

LOCKELSENS TID

När jag i början på 1970-talet flyttade till Råneå, öppnades en ny dörr till abborrfisket. När solen återigen flödade över de snötyngda nejderna, den tid då det första takdroppet hördes, blev det oroligt i byn.

Nu var det äntligen dags för den efterlängtade pimpelfiskeperioden. Maggotburkarna inhandlades och skären slipades. Det var en fröjd att se när folket vandrade ut på isarna, oavsett om de

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar