Sunray Shadow är en supereffektiv laxfluga, som under de senaste 60 åren har många laxar och havsöringar på sitt samvete. Trots dess effektivitet är det också ett av de enklaste mönstren som går att binda. Vad är hemligheten bakom flugans framgång och effektivitet?
TEXT OCH FOTO: TERKEL BROE CHRISTENSEN
SUNRAY SHADOW ÄR en vacker och samtidigt en enkel tubfluga. Det är otvivelaktigt världens bästa laxfluga, eller åtminstone en av dem. Beviset syns tydligt i många av de fångstjournaler längs världens lax- och havsöringsvatten. Kortfattat består den av en lång, mörk hårvinge med lite flash bundet på en styv och genomskinlig plasttub.
Mönstret är en modern klassiker som står i kontrast till de historiska engelska laxflugorna, som på den gamla goda tiden var det enda som kunde fånga fisk. Det är snudd på galet när man ägnar en tanke på de gamla flugornas elitära status. Ju mer komplicerat, ju mer exotiska bindningsmaterial som hämtas hem från andra sidan jorden och ju dyrare material, desto bättre. Hantverk och konst förenades i en förväntan om att det var de enda flugorna som kunde fånga fisk. Kort och gott – det är otroligt att en så enkel fluga som Sunray Shadow kan bindas på några minuter av vem som helst och bestå av bara en stump plaströr och en tofs mörkt hår och samtidigt vara så framgångsrik och fånga så mycket fisk.
RAYMOND BROOKS
Det är den engelske laxfiskaren Raymond Brooks, som är mannen bakom Sunray Shadow. Han band den i början av 1960-talet, när han fiskade lax i en av Norges mest kända älvar, Lærdalelva vid Sognefjorden.
Förresten en passande älv för en av världens bästa flugor. Den kallas ofta för drottningen bland laxälvar, också av kung Harald V som kallade den sin andra drottning.
Här visade Sunray Shadow sin effektivitet, särskilt i det snabba vattnet. Flugan var faktiskt så bra att Raymond Brooks kunde patentera mönstret. Det är alltså en av få flugor i världen som patenterats, även om patentet inte längre är giltigt. Så, diverse flugfabrikanter och du själv kan gå loss med bindningen av mönstret utan förbehåll.
I dag skulle nog de flesta av oss också tycka att åtminstone ett av de tre materialen i Raymond Brooks originalutgåva är exotiskt. Själv använde han bara de bindningsmaterial som han hade nära till hands. Ursprungligen var flugan bunden på ett ljusgrått, genomskinligt plas
