Tobias Lidenfors är uppvuxen intill Tidan utanför Tibro. I drygt tio år har han haft fiskerätt på en sträcka av ån som tillhör hans egen gård. Bara ett stenkast från hemmet kan han varje försommar fiska storväxta och stridbara färnor och det med hjälp av den enklaste av metoder.
TEXT OCH FOTO: PER JONSON
SNACKA OM ATT bokstavligen ha ett kanonfiske i bakfickan. Det är mindre än 100 meter mellan farstukvisten och ån Tidan hemma hos Tobias Lidenfors. Gården ligger mycket idylliskt, omgärdad av frodiga vallar, dungar, betande nötkreatur och den slingrande ån som hjärtlinjen i det hela.
– Ja, här bor vi bra. Jag brukar gå ner och mata färnorna på eftermiddagen, säger Tobias och skrattar.
Tobias är uppvuxen i trakten och föräldrahemmet ligger bara några kilometer från nuvarande gård. Tobias styckade av fastigheten när han köpte den men behöll marken närmast ån. På så vis behöll han den exklusiva fiskerätten på en fin sträcka där det både går att lura kilosabborrar och fånga stora signalkräftor, men på sträckan finns också rejäla färnor. För många år sedan noterades till och med sverigerekordet här.
– Det var på 2,5 kilo och höll sig några år. Mitt personliga rekord är bara ett hekto mindre faktiskt. Nu tror jag det svenska rekordet ligger på en bra bit över tre kilo. Kanske finns det så stora exemplar här med. Det är mycket näring i ån i alla fall, så färnorna har chans att växa sig stora, säger Tobias. Han promenerar från huset ner över grusvägen, in i kohagen och fram till bryggan där en liten aluminiumbåt med elsnurra ligger förtöjd.
I handen håller han en påse gammalt bröd och ett haspelspö som han brukar dropshotfiska med. Tacklet för färna den här tiden på året är simpelt.
– Jag använder samma enkelkrok som jag använder till jiggen vid dropshot och fäster den i änden av en spölängd fluorocarbontafs.
FRILINEFISKE
Under några veckor i slutet av maj och i början av juni ändrar färnorna sitt beteende och vakar betydligt mer än annars. Det är nu man kan fiska dem med vad som skulle kunna betraktas som metets torrflugor.
– Jag trär på en bit bröd, gärna lite segt så det håller ihop, och kastar sedan ut. Men jag stänger inte haspeln på spolen utan låter linan löpa fritt allt eftersom brödbiten glider nedströms på ytan.
Färnan går upp och tar brödbitarna glupskt och nappen liknar de man får på flugfiskeutrustning med torrf
