När Fiskejournalens Anders Nicander besöker Hökensås i samband med islossning är förhoppningarna lågt ställda. Men med god guidning och med askens "micro spoon" utvecklas dagen till rena huggsexan och samtidigt en påminnelse om UL-fiskets effektivitet.
TEXT OCH FOTO: ANDERS NICANDER
MITT 80-TAL VAR ultralätt. I Elbekatalogen, som kom en gång om året, fanns det en artikel om det nya UL-fisket. Jag läste katalogen varje kväll och fascinerades av bilderna som visade trollska små skogsvatten med gäckande öringar.
Spöna var korta, 5-6 fot, med helaktion och betena vägde några futtiga gram. Rullarna var så små att de lätt rymdes i en kupad hand. Tillsammans med gummijiggen som slog igenom stort i början av decenniet fick vi redskap och metoder som tog abborrfisket till nya nivåer. Nu kunde vi unga entusiaster hålla jämna steg med gubbarna med sina toppknutna bambuspön och röd-vita bullflöten. De ultralätta utrustningarna var gjorda för ett mer tekniskt fiske än våra gamla utrustningar där ett spö med rekommenderad kastvikt på 10-30 gram och 0,30 millimeters nylonlina på rullen ansågs passa lätt fiske efter abborre och ädelfisk.
ÖRING PÅ PÅ UL-UTRUSTNING
Ädelfisk var ett modeord som omfattade alla fiskar med fettfena men som mest handlade om öring, röding och regnbåge. I de småländska skogarna där jag växte upp fanns det mängder av små vattendrag där de ultralätta utrustningarna visade sin förträfflighet. Ädelfisken vi jagade där var tätprickiga bäcköringar vackra som smycken.
Var bäcken för smal för fiske med drag kunde man kasta en daggmask med ett tackel som bara bestod av ett engrams sänke och en krok. Fanns det lite mer yta att fiska av var små spinnare favoriten. Klassiska Droppen i vikten två gram i färgen koppar och med små röda prickar på spinnarskeden var den absoluta favoriten.
I lite större höljor och i små dammar kunde öringarna väga kilot och mer. Drog man på en sådan blev det åka av. De små ultralätta spöna hade en fantastisk förmåga att drilla fisk trots att de var så korta och mjuka, fiskeupplevelsen blev alltid större än med standardutrustning.
I gös- och gäddsjöarna fångade vi mängder med välvuxna gäddor och gösar när dessa tog de små betena som varit avsedda för abborre. Största gäddan jag fick tangerade tiokilosstrecket. Linan var 0,16 millimeters nylon och betet var en liten shadjigg på men tregrams jiggskalle. Med stort tålamod och det mjuka UL-spöet funkade det utmärkt att drilla och återutsätta
