Ur verkliga livet
Jag trodde aldrig att jag skulle skilja mig efter 31 år tillsammans. Björn, som jag kallar honom, och jag hade hängt ihop sedan jag var 17 och han 19. Hur vår relation fungerade var inget jag reflekterade över. Jag var så van vid livet med honom att det hade blivit det normala. Att Björn hade ett rätt trist humör var som det var. Så hade det alltid varit.
Redan när vi träffades minns jag att alla tyckte att jag hade gjort ett riktigt kap, som blivit ihop med snygga, charmiga Björn som alla tjejer ville ha. Våra barn kom tidigt i förhållandet. På fester och jobbet var han den trevliga, sociala killen. Annat var det hemma. Så fort han klev in genom ytterdörren var det som att han släppte fasaden och kunde få utbrott över att det låg skor utspridda i hallen. Björn orkade inte med när våra två killar stökade runt och spred prylar omkring sig. För att min man skulle vara nöjd sprang jag efter barnen, plockade och tjatade på dem.
För mig hade hemmet blivit ett minfält.
I efterhand kan jag se att en stor del av min tillvaro under många, många år gick ut på att hålla Björn på gott humör. Killarna flyttade hemifrån, men det blev inte bättre för det. Inte så att jag var rädd för min man, men hans missnöje satte sig som en obehagskänsla i magen.
När Björn kom hem från jobbet förekom jag honom och sa till honom att ta det lugnt på soffan medan jag fixade middagen. Efter maten föreslog jag att han skulle slå sig ner framför tv:n, så skulle jag duka av och sätta på kaffe. Jag tyckte synd om Björn som jobbade över så mycket. Att jag själv var trött tänkte jag inte på och det gjorde uppenbarligen inte min man heller.
Mitt liv ficken oväntad vändning när min bästa väninna ringde en kväll. Hon var upprörd och berättade att hon just gått förbi en kvarterskrog, där hon sett Björn sitta med en annan kvinna.
” Va? Han är ju på jobbet.”
”Kom hit själv får du se. Jag hämtar dig”, sa hon.
En halvtimme senare satt vi i väninnans bil på andra sidan gatan och tittade på Björn, som skålade med en söt tjej. Det var så tydligt att han försökte charma henne och hon strålade tillbaka. En helt annan karl än surkartet som jag curlade där hemma.
Att se honom med en annan var en chock. Svartsjukan brände i magen, samtidigt som jag
