Minstingen är tillbaka!

I ett soligt Sitges klev jag in i en Mini Cooper SE och satte av upp i bergen. Solglasögon. Små vägar. Slingriga vägar. Skuggor från de stora barrträden ersätter palmerna vid kusten. Den lilla bilens korta hjulbas gör sig påmind i små springor i asfalten, håligheter och farthinder. Men det hade kunnat vara värre. Det är svårt att göra små bilar komfortabla, stötigheten kommer med konstruktionen. Vid vissa partier som ska rassla ända upp i ryggraden glider bilen bara över. Bilens grepp om vägen är betryggande. Trots rejäla gaspådrag blir bilen alltid fast i sin blick mot horisonten.

Mini Cooper SE är en av två varianter som kommer av den nya versionen – som är femte generationen – Mini Cooper. Den har ju tidigare funnits med eldrift. Den lanserades 2020 och hade då ett 28 kWh stort batteri.

Nu har batteri, motor och designen förändrats från grunden. I Mini Cooper SE hittar vi nu ett batteripack på 50 kWh. Netto. Motorn som är monterad fram har en effekt på 160 kW.

Bilen är 3,85 meter lång, 1,75 meter bred och 1,4 meter hög. Hjulbasen är strax över 2,5 meter. Bilen väger in på 1,68 ton med förare. Den uppmärksamme inser snabbt en sak: en så pass liten bil med en vikt som ligger långt under 2 ton och är bestyckad med en motor som är starkare än vad som bjuds hos många mellanklassuvar – exempelvis första generationen av Volkswagen ID4 – borde ge en rätt härlig prestanda.

Och visst finns den där.

Men det är inte supersnabbt. Mini Cooper SE – som då alltså har 50 kWh batteri och denna större 160 kW-motor gör 0–100 på 6,7 sekunder.

– Om vi hade gjort den snabbare hade det fått konsekvenser för vikten, vi hade behövt starkare delar för att klara av den extra kraften, säger Patrick Häussler, ansvarig för fordondsdynamik på Mini och den som varit hjärnan bakom bilens köregenskaper.

I den här lilla bilen är effekten dock tillräcklig. Det är en konst att hitta rätt avvägning mellan prestanda och körbarhet. Det är lyckat.

Räckvidden då? Det är svårt att säga, men kör man försiktigt ser den