DET SER UT ATT KUNNA BLIden perfekta Formel 1-karriären. Snudd på, om inte annat. För min del är det i år 20 år sedan jag började följa Formel 1 ”på riktigt”. Och med det menar jag att jag började se alla tävlingar, sätta mig in i sporten på djupet och bilda en egen uppfattning kring allt som sporten har att ge. Det här var alldeles innan Alonso-eran och slutet på Schumacher-dominansen.
Säsongen 2004 var även då Williams visade upp en väldigt udda nos och framvinge – ”valrossen”. Men den radikala designen övergavs under säsongen och teamet ersatte nosen med en mer traditionell sådan. Det här var en tid då Williams ännu ansågs vara ett team med vinnarpotential – ungefär som Aston Martin i dag.
Förarna var Juan Pablo Montoya och Ralf Schumacher, varav den förstnämnde vann sin sista tävling för Williams det året, innan han tog klivet till McLaren. Det skulle sedan ta åtta år innan Williams vann igen, då med Pastor Maldonado säsongen 2012.
Men åter till den perfekta F1-karriären – då syftar jag inte på mig själv, trots utsvävningen, utan på Lewis Hamilton. Låt mig förklara varför.
Läser du detta magasin är chansen stor att du också känner till att Hamilton går till Scuderia Ferrari nästa säsong. Ett team som i dag leds av fransmannen Fred Vasseur – som råkade vara teamchef i GP2-teamet ART Grand Prix, när Lewis Hamilton vann serien säsongen 2006.
Efter segern i GP2 – föregångaren till dagens Formel 2 – tog Hamilton klivet till Formel 1 och McLaren. Där han händelsevis ersatte Juan Pablo Montoya, som tröttnade helt på politiken i F1 och började köra Nascar. Men det är en annan historia.
Lewis Hamilton körde till sig en pallplats i sin första tävli
