I Florens hälsar vi på hos konstnären och scenografen Federico Caruso. Välkomna till en verklig wunderkammer, ett hem som är både bostad och ateljé – med känslan av ett gammalt, dammigt och färgstarkt museum.
Text & foto FRANCESCO DOLFO/ LIVING INSIDE
Konstnär, konsthistoriker, scenograf, kostymdesigner, samlare, musikälskare. Federico Caruso svävar mellan olika århundraden: han bor i ett palatsliknande hus, ”en historisk imitation” säger han själv, bland 1700-talstapeter, uråldriga fossil och oljemålningar och uppstoppade djur från 1800-talet. Och sina egna konstverk förstås.
Federico Caruso kommer från Milano men bor i Florens. Sin bakgrund som konsthistoriker har han haft nytta av när han jobbat med opera, teater och klassisk balett, bland annat som assistent åt den italienske film- och teaterregissören Franco Zeffirelli (1923–2019), men också som konstnär. I hans färgstarka, abstrakta verk kommer figurer med människoliknande drag till liv och de säljs för höga belopp i Italien och på den internationella konstmarknaden.
Vi befinner oss på Piazzale Donatello, i ett praktfullt område som började byggas under Florens tid som huvudstad 1865–1871.
– Jag har alltid bott i stadens historiska centrum, men jag upptäckte att det här huset var en gammal konstnärsateljé som byggdes tillsammans med andra ateljéer 1878 för att bli en ny målarskola. Området skulle bli ett ’italienskt Montparnasse’ där alla de bästa konstnärerna på den tiden kunde skapa nationella mästerverk. Experimentet varade bara några decennier, tills avantgardet slog igenom med kubism och surrealism. Akademien spelade ut sin roll. Ateljén som nu är mitt hem tillhörde Arnaldo Tamburini, en av de mest hyllade konstnärerna i Florens vid slutet av 1800-talet. Italiens kung Umberto och drottning Margherita av Savojen poserade för honom här.
Hur såg lägenheten ut när du köpte den?
– Jag flyttade in 2017 och min lägenhet hade genomgått en del tråkiga renoveringar, med nybyggda loft och allt var vitmålat. Som tur var gick det att återställa. Efter en lång ”descialbatura”, processen att få fram väggarnas ursprungliga färg, kom de nyklassicistiska detaljerna fram. Stilen var inspirerad av den antika andra pompejanska stilen, som var modern vid det sena 1800-talet. Mycket mörkrött och klarblått. I dag är det extremt aktuellt, trendigt skulle jag säga, men det har gamla rötter
