Den djupa sorgen efter faster Annas död har skickat ut Signe på en emotionell berg-och-dalbana. Nu känner hon att hon inte kan skilja sig från Klitgården, men vad kommer att hända med förhållandet till Jacob om hon behåller gården?
AV PAULINE BØGH, SVENSK BEARB: AMANDA LUNDIN ILL: D. STERNER
Vargatider
Tack och lov hade Signe lagt in Sanders nummer i sin mobiltelefon häromdagen. Medan hon fortfarande höll fast den födande tackan mellan knäna, lyckades hon gräva fram telefonen ur bröstfickan. De iskalla hagelkornen kändes som rakblad mot hennes kinder, och det värsta av allt var kanske att hennes nervositet höll på att smitta av sig på djuren.
De andra fåren samlades tätt runt Signe och tackan. De bräkte och stampade medan de stressat såg sig omkring. Även Odin gnäggade flera gånger från sin plats vid skogsbrynet och verkade överlag orolig, vilket han inte brukade vara. Antingen återspeglade de hennes ångest, eller så var det verkligen en varg här.
Som tur var svarade Sander i telefonen direkt, och hon behövde inte säga mycket mer än att hon behövde hjälp nere vid fåren innan han svarade att han var på väg. Signe höll ställningen tills han några minuter senare kom rusande över fältet. Vilken lättnad. Hon informerade honom snabbt om situationen.
– Lammet kommer ut baklänges. Men jag tror att det har fastnat. Jag kan i alla fall inte dra ut det.
– Om du kan hålla henne, så försöker jag dra när nästa värk kommer, svarade Sander.
Han satte sig ner och grep tag i de små klövarna som stack ut från tackan.
I samma ögonblick kom nästa värk. Signe tog ett stadigt tag i den tjocka ullen för att hålla henne på plats, och Sander drog.
Tackan skrek till och kort senare landade ett pyttelitet lamm på marken. Det låg helt slappt och rörde sig inte. Dess mamma vände sig om och började slicka det. Signe höll andan. Hon hade alltid tyckt att detta var den mest dramatiska stunden under födseln, för det var omöjligt att se om lammet var levande eller dött.
– Bääääääh, lät det plötsligt med en mycket tunn och fin liten röst.
Signe tittade upp på Sander och log. Han skrattade och höjde handen för en high five.
– Grattis. Det gick ju bra, sa han.
– Ja, tack vare dig. Jag hade inte klarat det själv.
Sander log utan att svara på det.
Både fåren och Odin verkade ha lugnat ner sig igen. Det var nog bara hennes fantasi som hade spelat henne ett
