KBT-TERAPEUTEN
Min svärmor är strikt kristen och jag har inte kommit mig för att erkänna att jag inte är troende. Min man tror på gud men är inte särskilt religiös, och vi accepterar båda två vår olika syn på världen. Men det är viktigt för både honom och mig att komma väl överens med hans mamma.
Till saken hör att jag tycker att det är ganska jobbigt att ”tvingas” med på olika religiösa riter som hans mamma gärna vill att vi utför när vi är på besök, som att be. Nu senast fickjag även höra att orsaken till min egen mammas hälsoproblem var att jag inte bett tillräckligt … Ska jag för min egen skull bara erkänna att jag inte är troende, eller ska jag fortsätta att låtsas för husfridens skull?
Cornelia
Berätta för henne
Detta är inte en helt enkel fråga. Å ena sidan har vi den relationella aspekten att ta hänsyn till, å andra sidan rätten till sina egna värderingar och tro.
Men jag tänker ändå att det måste vara oerhört kämpigt att sitta hos din svärmor och låtsas att du är religiös. Möjligtvis ger det dig känslor av skam och skuld?
Du skriver att det är viktigt för er att relationen är god till henne. Innebär ärlighet automatiskt att ni får en dålig relation? Möjligtvis kommer det väcka en del frågor och oro hos henne, men i de flesta fall går det att prata om. Jag tänker att du ändå på ett lugnt sätt bör berätta att du respekterar hennes tro, men att du själv inte är troende. Det kan vara bra att göra i ett neutralt läge och inte just när hon ska börja be.
