De hade lämnat huset som de trott att han skulle komma hem igen. Nu hade hon kommit för att rensa – och hennes bror hade messat att han skulle komma. Var det ett hot eller ett löfte?
NOVELL AV: CAROLINE MÖLLER ILL: MIDJOURNEY
Vinden ven runt husknuten. Genom fönstret såg hon katten komma galopperande över gårdsplanen.
– Här är ju fullständigt iskallt!
Malin huttrade till och drog koftan tätare om kroppen.
– Svea! Kom in! ropade hon.
Katten som glatt hoppat ut ur bilen när de kommit från stan hade tydligen ångrat sig.
– Mjaou!
Katten skyndade förbi Malin i dörröppningen i sådan fart att man kunnat tro att den var rädd att inte bli insläppt.
Malin hängde upp täckjackan i hallen och stack fötterna i de grå tofflorna som varit hennes fars. De passade perfekt. Hon kunde höra hans ord: ”Tänk att du har storlek 42 som farsan din!”
I köket stod fortfarande adventsljusstaken i fönstret. Hon hade inte orkat städa undan den, beslutet om flytt till äldreboendet hade kommit hastigt och fadern hade gått bort kort därefter.
– Nej, du ville inte flytta härifrån pappa, sa hon för sig själv och kände tårarna stiga i ögonen.
De hade lämnat huset som det var i hopp om att han skulle komma hem igen. Till och med hennes bror Anders hade hållit med. Undrar om han skulle dyka upp i morgon? När Malin föreslagit att de skulle börja rensa i huset hade han först skyllt på barnens tennisträning och att hans svärmor skulle komma på besök. Sedan hade han plötsligt skickat ett sms där det stod: ”Jag kommer på lördag!” Malin undrade om det var ett hot eller ett löfte.
Efter att ha satt igång elementen på undervåningen gick hon uppför trappan och tittade in i det som varit föräldrarnas sovrum. På nattduksbordet stod ett julkort med motiv av en glittrig julgran. Malin vände på det och läste: ”God jul farfar önskar familjen Nilsson”. Hon kastade kortet på golvet. Sen suckade hon och ställde tillbaka det på samma plats.
De hade inte haft tid att hälsa på honom medan han levde, men knappt hade han kallnat i sin säng innan hennes svägerska Anette påmint om att det var dags att se över arvet. Redan nästa dag hade Anette kört ut till gården och plockat på sig de mest värdefulla möblerna. Hur kunde Anders låta sig köras över på det viset? Brydde han sig inte om sin egen far? Nej, så ville Malin inte tänka om sin bror. Egentligen kände hon mest sorg över hur dålig deras relation hade blivit.
