Politiska intriger och mord i kejsarpalatsets mörkaste vrår
text: MASSIMO BONASORTE
Iden antika världen kan Romarriket förmodligen räknas till en av de historiska perioder då användning av gift hade en nyckelposition för att lyckas i de så kallade ”statsmorden”. Dessa iscensattes av kejsare, aristokratin och generellt den romerska politiska klassen för att kunna eliminera fiender och rivaler utan att lämna några spår efter sig. I själva verket var det ganska vanligt att affärskonkurrenter, älskare eller tronarvingar i Rom helt plötsligt försvann ur bilden. Av alla de figurer som verkade i kejsarpalatsets skugga innehar Locusta från Gallien en självklar plats: hon var ”giftblandarnas drottning” vid de romerska kejsarnas hov.
Hennes ursprung kan inte fastställas med säkerhet, men romerska källor som Tacitus, Suetonius, Juvenalis och Dio Cassius, berättar att hon föddes under det första århundradet e.Kr. i Gallien i en av de romerska provinserna där kelterna bodde (dagens Frankrike). Troligtvis växte Locusta upp i ett område på landsbygden rikt på skog, eftersom hon redan som tonåring blivit expert på örter med olika medicinska och helande egenskaper. Kunskaper som hon förmodligen ärvt genom sitt keltiska påbrå. Locusta anlände till Rom mycket ung omkring år 40 e.Kr., men det är okänt om hon kom som slav eller om det var hennes eget val. Hon bosatte sig på den palatinska kullen och öppnade där en butik med örter och framför allt, beredning av brygder och läkemedel och mycket annat.
Hennes kunskaper blev snart uppskattade speciellt inom terapeutiska och medicinska drycker. Kundkretsen, som allt oftare vände sig till Locusta, växte snabbt och väckte aristokratin och den politiska elitens intresse i Rom. I synnerhet förknippades hennes namn med beredning av giftblandningar. Man vände sig till henne för att eliminera politiska rivaler eller affärskonkurrenter utan synliga spår. Men det var inte bara maktgiriga män som uppsökte henne utan även inflytelserika romerska kvinnor som ville göra sig av med obekväma älskare eller oväntade graviditeter. Den unga kvinnan var noggrann och skrupelfri under framställningen av giftblandningarna och testade dem kontinuerligt på olika djur för att studera verkan och reaktionstid. Dessutom, väl medveten om faran med framställningen av preparaten brukade hon själv inta små doser av sina otaliga gifter för att utveckla immunitet mot dem.
”Kejsaren måste dö!”
Affärerna blev allt mer lönsamma och snart hade hon samlat på sig en mängd rikedomar och
