Svindlande höjder?så slipper du din akrofobi

Svindlar det under dina fötter när du kliver ut på en hängbro? Suger det till i magen? Kanske snurrar det i huvudet, pulsen går upp och du får svårt att andas? Där andra hänfört njuter av utsikten vill du bara pressa dig mot marken och krypa i säkerhet, långt bort från minsta höjdskillnad.

Stämmer detta in på dig har du troligtvis en släng av akrofobi, eller höjdskräck som vi vanligtvis säger. Och du är i gott sällskap. Akrofobi är, efter djurfobier, den näst vanligaste formen av fobi.

Självklart finns det grader i helvetet. En del skulle aldrig ens kunna gå ut på en balkong, andra mår dåligt av en exponerad vandringsled och ytterligare andra drar strecket vid höghöjdsbanor och luftiga klätterstigar.

Oavsett var din gräns går är det samma sak som händer i hjärnan och kroppen. Och hur obehagligt det än känns när du står där, så är skräcken i grunden en bra grej – ett skydd mot att göra farliga saker som kan skada oss. Det säger Per Carlbring, som är professor i klinisk psykologi och specialiserad på fobier och behandlingen av dem.

– När vi levde på savannen eller tillsammans i grottor var det oerhört dåligt att till exempel bryta ett ben. Det betydde ju i stort sett döden för den som drabbades. Därför är det för våra inbyggda system väldigt viktigt att skydda oss från det. Det är farligt för oss att klättra och balansera på saker, vi kan ju ramla ner och slå oss illa. Och det är det hjärnan försöker berätta för oss: ”Stå inte där och utsätt dig för fara, sätt dig i säkerhet genast!” Och den gör det genom ett ångestpåslag som är så obehagligt att vi ska vilja bli av med det fortast möjligt. Det är det vi känner när vi blir höjdrädda.

FICK AVFÖLJA VISIT NORWAY

42-åriga Paulina Nyman från Farsta söder om Stockholm är en av dem som inte klarar av höga höjder. Inte ens att se dem på bild, faktiskt.

– Jag har avföljt Visit Norway på instagram. Det var bara massa unga tjejer som stod i yogapositioner längst ut på någon klippa och jag blev illam�