I höstas genomförde Daniel Ohlsson, 42, från Gävle sin första fjällvandring på egen hand. Ett äventyr som kom att få stor betydelse för hans syn på sig själv och livet.
BERÄTTAT FÖR ANTON FURULAND FOTO PRIVAT
”Efter en rätt inaktiv ungdom började jag springa regelbundet strax efter 30-årsåldern, så pass att jag bland annat körde Ultravasan 45. Till slut började jag dock ledsna lite på att det var så mycket fokus på tider, och föredrog allt mer vandring och upplevelsen av att bara vara i naturen. Det har växt fram som ett sätt att finna ro och avkoppling i livet, särskilt när det är mycket med jobb och småbarn.
I september var jag och familjen i Tänndalen, och i samband med det hade jag bestämt mig för att göra min första lite längre ensamvandring. Tidigare hade jag gjort kortare fastpackingturer och dagsvandringar på egen hand, men inte riktigt vågat tänka större.
Första natten sov jag i tält vid Svansjöplatån och det var helt fantastiskt. Dag två satte jag av mot Skedbrostugan, och trots något tyngre packning än jag brukar ha märkte jag ganska snabbt att min löparhjärna var påkopplad. Den som manar på och gärna vill att det ska gå snabbt. Jag kände mig lite stressad, helt enkelt, men började i alla fall reflektera kring det.
Halvvägs ut till Skedbrostugan, efter 10–11 kilometer, satte jag mig ner och liksom pratade med mig själv på insidan, om att dra ner på tempot och njuta av stegen. Det gick väl sådär, jag fortsatte forcera efter pausen. Lagom till solnedgången var jag framme och fick ett väldigt gott glas saft av de trevliga stugvärdarna.
Morgonen därefter bestämde jag mig för att dra upp på Skedbrofjället över dagen med lätt löparpackning, men att verkligen göra det i ett lugnare och mer njutbart tempo. Jag befinner mig i ett av Sveriges finaste områden och stressar på?! Nej, det fick det vara slut på nu.
Först var det här bara en vanlig tur, men det var som att naturen talade med mig när jag lyckades dra ner på tempot och gjorde lite kortare turer med Skedbrostugan som bas. Därför blev också den här resan och upplevelsen större för mig än jag hade kunnat ana.
Vyn mot Skedbrofjället är svårslagen, och jag kommer särskilt att minnas ett ögonblick under min tur. Det var dimhöljt upp till strandkanten medan jag satt och kokade kaffe vid sjön. Sakta steg diset och spegelbilden bredde ut sig i vattnet. Helt sagolikt, n�
