Med dubbla universitetsbetyg, samt en examen från Sorbonne, var Frida Arnqvist Engström en typisk teoretiker. I dag går hon inte en meter utan sin skruvmejsel.
Frida Arnqvist Engström arbetade som frilansjournalist med inriktning på slöjd, aktivism och hantverk.
– Jag menar, hur smal kan man bli, skrattar hon. Men uppdragen och föreläsningarna flöt ändå på, tills pandemin satte stopp och lämnade Fridas kalender tom.
– Jag insåg att jag som 47-åring faktiskt hade chansen att göra något helt annat. Något mer tydligt och praktiskt.
– Snickare var ett alternativ, men jag fastnade för elektriker – jag har alltid gillat lampor – och tänkte att ”det kanske inte är så svårt att pilla i lite dosor”.
– Med facit i hand var det väldigt naivt…
Frida kom in på gymnasiets elprogram, men eftersom hon hade vissa grundexamina räckte det att gå totalt 66 veckor.
– Jag läste inte så mycket naturämnen när jag gick gymnasiet, så det var mer plugg än jag hade räknat med. Men också så otroligt roligt att kasta sig in i något nytt.
Vad som också bidrog till valet av utbildning, var att elektrikernas yrkeskompetens värderas, menar Frida, som var trött på det underbetalda frilanslivet och att ständigt tjafsa om betalningen.
– När du blir certifierad elektriker kan ingen ifrågasätta dig. Det är ju faktiskt livsfarligt om det inte blir rätt gjort.
I dag är bara två procent av alla elektriker kvinnor och branschen vill gärna få in fler. Frida hade turen att få göra sin lärlingstid på ett företag som aktivt jobbar med att minska machokulturen och få in fler kvinnor. Att hon kom in i yrket med lite pondus som 40-plussare har också hjälpt till att minska ”lilla gumman, kan du verkligen detta?”-syndromet, tror hon.
– Jag kan bara säga att jag trivs otroligt bra. Det blev så mycket bättre än jag vågat tro.
– Jag jobbar ju som serv
