Orden ogan

I samband med ”Final days” (2021) sa du att det verkade som att en ond vilja försökte hindra er från att slutföra plattan. Var inspelningen av ”The Order Of Fear” lika kämpig?

– Nej, den var helt smärtfri, skrattar sångaren, gitarristen, keyboardisten och bandpappan Sebastian ”Seeb” Levermann. Kanske för att vi förra gången hade problem så att det räckte för två plattor. Det var i princip allt du kan tänka dig. När Dirk Meyer-Berhorn skulle spela in trummorna fick jag gå tillbaka till musikaffären varenda dag. Först spräckte han crashcymbalen, sedan den andra crashcymbalen, sedan chinacymbalen – och sedan ridecymbalen. Vem fan spräcker sin ridecymbal? Så pajade gränssnittet till datorn och jag måste skaffa ett nytt. Sedan skulle jag lägga gitarrer och min gitarr gick sönder. Efter det fick hela kvarteret problem med strömmen så att gitarrerna började surra något fruktansvärt. Så jag fick fara till en annan stad för att spela in gitarrerna! Helt galet, det kändes verkligen som att en ond vilja försökte hindra oss från att göra färdigt plattan.

Alla tidigare Orden Ogan-album från 2010 års ”Eastern hope” har getts ut på AFM. Varför har ni gått vidare till Reigning Phoenix Music nu?

– Vi har haft det jättebra hos AFM, men jag har inte så mycket av en relation till deras nuvarande styrelse. Flera av mina gamla vänner på AFM jobbar numera på Reigning Phoenix Music, liksom även en del gammalt Nuclear Blast-folk. Så jag valde i slutänden att gå över dit, snarare än till Napalm, vilket även det hade varit ett bra alternativ. Plus att AFM har köpts upp av ett bolag som inte ens har en ledning i nuläget. Men jag har inget annat än gott att säga om dem, för efter att vi samtalat sa de ”okej, vi löser er från kontraktet om ni inte vill stanna”. Många bolag skulle ha sagt ”vi har ett giltigt kontrakt så ta er i häcken”.

Det känns som att Orden Ogans karriär bara gått framåt och uppåt sedan starten.

– Det intrycket har jag också fått, haha!

Har ni någonsin tvingats hantera en verklig besvikelse?