Beyond the aeons
REIGNING PHOENIX MUSIC
70-talsprogressiv death metal
Amorphis-basisten Olli-Pekka Laines sidoprojekt Octoploid släpper härmed sitt debutalbum och det är en intressant upplevelse att lyssna på det. Visst hörs stundtals tydliga paralleller till Amorphis, men Octoploid tar ut svängarna klart mer än moderbandet. Grundsoundet är rotat i 90-talets death metal men detta kombineras med en rejäl dos melodier från 70-talsdoftande progrock och med en nypa psykedelisk stämning. Intressant nog gifter sig de här disparata inslagen riktigt väl med varandra. De sökande progressiva melodierna skapar variation i det tuggande death metal-soundet och drar nytta av dess tyngd.
På sångsidan är det gott om gäster vid sidan av Mikko Kotamäkis rytande growl. Bland gästerna finns Tomi Joutsen (Amorphis) och Jón Aldará (Hamferð) på varsitt spår.
Till slut infinner sig ändå min vanliga mättnad på progmelodier men på vägen dit finns en del tydliga toppar, som intensiva ”Human amoral” vilken skulle platsa som en topplåt även på någon av Amorphis starkare plattor.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ADAM WESTLUND DE LA TORRE
Q&ADin huvudsyssla Amorphis har precis annonserat en Nordamerikaturné med Dark Tranquillity. Några låtar på debutalbumet ”Beyond the aeons” påminner en del om dem.
– Vi har turnerat med dem förr och vi kommer bra överens, säger basisten och upphovsmakaren Olli-Pekka ”Oppu” Laine. Vi kommer från samma era och växte säkert upp med samma band: Morbid Angel, Bolt Thrower och annan death metal från 90-talet. Det är ganska självklart att det finns likheter i vår musik. Jag har gjort något som kom naturligt. Jag ville undvika vissa metalklyschor. Musikerna som spelar är inte huvudsakligen metalmusiker och det gäller även logotypen och omslaget. Det är lite av ett ramverk för framtida släpp. Jag vill inte fastna i metal, så nästa album skulle kunna vara något helt annorlunda.
Octoploid låter mer som Amorphis än dina kollegors senaste soloprojekt, Silver Lake By Esa Holopainen och Bjørkø. Lite som ”Elegy” (1996).
��
