Nightrage

Hur gick det till när du blev Nightrages nya sångare?

– Jag spelade in i Fotis Benardos studio med ett annat band när jag råkade höra honom prata med Nightrages gitarrist Marios Iliopoulos om att de saknade sångare, säger Konstantinos Togas. Det var precis innan de skulle göra en turné i oktober förra året, så jag sa till Fotis att jag kunde hoppa in. Jag lärde mig 13 låtar på ungefär lika många dagar och sedan åkte vi till Tyskland.

– Det gick hur bra som helst, säger Marios. Det blev ett bra test för Konstantinos och vi var väldigt nöjda med hans energi och attityd. Allt stämde.

Var du ett fan av Nightrage innan du gick med, Konstantinos?

– Inte direkt, faktiskt, men jag hade hört några låtar, säger sångaren. Jag gillar mer tung death metal, så det är framförallt två första plattorna ”Sweet vengeance” och ”Descent into chaos” som tilltalar mig. Jag kände däremot till Marios eftersom han är en av de bästa metalgitarristerna här i Grekland.

Nu släpper ni er tionde platta, ”Remains of a dead world”. Slutade er förra sångare Ronnie Nyman för att trilogin som han skrev avslutades i samband med 2022 års ”Abyss rising”?

– Nja, han slutade av personliga skäl, säger Marios. Han sa att han inte kunde jobba på samma nivå som oss längre.

Är det konstigt att bara ha en svensk i bandet nu, i form av gitarristen Magnus Söderman?

– Ja, det har aldrig hänt tidigare, skrattar gitarristen. Basisten Francisco Escalona bor i och för sig i Sverige, men han är från Venezuela så det är bara en ”riktig svensk”. Men jag och Magnus har en fantastisk dynamik. Vi är som metalbröder, även om vi har väldigt olika stil.

Du flyttade till Göteborg i början av 2000-talet för att satsa på musiken och stannade i 13 år. Vad betydde de åren för Nightrage?

– Jag hade aldrig gjort vad jag har gjort om jag hade stannat i Grekland, säger Marios. Jag hade aldrig träffat Tomas Lindberg (At The Gates), som sjöng på ”Sweet vengeance” och ”Descent into chaos”, på stan och sagt: ”Hej, jag är här nu och har ett band som behöver sångare.” Jag hade heller aldrig träffat Fredrik Nordström på Studio Fredman där vi spelade in. Det var många dörrar som öppnades. När jag kom till Sverige tyckte