För det vi gör i dag har långsiktiga följder.
TEXT VINCENT FLINK AMBLE-NAESS
TÄ N K D I G AT T D U står i skogen intill en skola och råkar slå sönder en flaska. Det är visserligen söndag i dag, tänker du, men i morgon kommer skolbarnen att leka här och då kanske de skär sig på skärvorna. Du plockar upp glaset.
Men hade det gjort någon skillnad om det var sommarlov, och det skulle dröja många veckor tills barnen kom? Och om barnen inte var födda än? Om deras föräldrar inte var födda?
Tankeexperimentet återfinns i William MacAskills bok Vad framtiden förtjänar, som nyligen har översatts till svenska. MacAskill är filosof verksam vid University of Oxford. Tidigare har han bland annat skrivit en utmärkt bok om välgörenhetsindustrin, Doing good better från 2015. Föreliggande bok är hans tredje.
När människor funderar över hur de bör handla, tänker de främst på hur deras närmaste skulle påverkas: i första hand familj och vänner men kanske också grannar och kollegor. Somliga tänker steget längre och tar hänsyn också till de fattiga på andra sidan jorden. Kanske köper de Fairtradevaror eller skänker pengar till Röda korset.
MacAskill föreslår ytterligare en utvidgning. Precis som vi bryr oss om människor som återfinns på andra platser än vi – de fattiga i tredje världen, till exempel – bör vi också bry oss om dem som återfinns vid andra tidpunkter, i den avlägsna framtiden. Jämförelsen mellan tid och rum kan vara kontraintuitiv; vid första anblicken har de flesta svårt att acceptera den. Med en serie snillrikt utformade argument visar MacAskill emellertid att hållningen är rimlig. I exemplet med glasskärvorna anser de flesta människor mycket riktigt att det är fel att lämna kvar dem på marken, oavsett om de eventuella skadorna tillfogas först långt i efterhand.
FRAMTIDEN KAN BLI lång, mycket längre än det förflutna. Om mänskligheten överlever under en bråkdel av den tid som jorden beräknas förbli beboelig, befinner vi oss i begynnelsen av historien. Nästan allt som kommer att ha ägt rum, kommer således att äga rum i framtiden. Därför, resonerar MacAskill, är det genom vår påverkan på den avlägsna framtiden som vi kan göra störst nytta. Longtermism kallar han sin idé. Sedan den lanserades för några år sedan har den fått ett enormt genomslag inom den moralfilosofiska forskningen, åtminstone i den anglosaxiska v
