Nuet är viktigare än framtiden

SIGNERAT

FRAMTIDEN ÄR inte vad den brukade vara, åtminstone inte enligt den framstående amerikansk-kanadensiske science fictionförfattaren William Gibson. Han är antagligen mest känd för sin debutroman, Neuromancerfrån 1984 (på svenska 1987), men han har därefter skrivit ett fyrtiotal böcker, skådespel, novellsamlingar och filmmanus. Det var också han som myntade uttrycket cyberspace. I en intervju med BBC nyligen sa Gibson att människor verkar ha tappat intresset för framtiden. ”Under hela 1900-talet hörde vi ständigt 2000-talet åberopas”, sa han. ”Men hur ofta är det någon som i dag talar om 2100-talet? Inte ens att folk säger att det århundradet är främmande för oss. Vi har kommit till ett läge där vi inte längre har någon egentlig framtid.” Och det verkar som om Gibson finner detta vara rätt bra: ”Nuet är viktigare än framtiden.”

William Gibson, nu 76 år gammal, anser att framtiden under hans livstid ”har varit en sekt, om inte en religion”. Han menar att hans generation är drabbad av postalgi: de som är födda på 1940- och 50-talen har alltid förväntat sig att framtiden blir bättre än nuet, tack vare effektiviseringar och nya uppfinningar. Det har funnits en tendens att tro på blåögda framtidsvisioner. I stället för att föreställa sig det förflutna som en idealisk tid (som nostalgiker gör), tror postalgiker att framtiden kommer att bli bra nära perfekt. Bland unga personer i dag är det dock endast högutbildade och högavlönade som ser så positivt på sin egen framtid.

”VARE SIG DEN var ljus eller mörk, är den tänkta Framtiden med stort F borta”, enligt Gibson. ”Framför oss finns bara [...] fler grejer [...] och fler händelser.” Resultatet är en anmärkningsvärt postmodern sjukdomskänsla. Gibson kallar det framtidströtthet, ett tillstånd där vi har ledsnat på både rosenröda och svartmålande framtidsvisioner. I stället fokuserar vi på nuet.

William Gibsons diagnos av tidsandan stöds av internationella attitydundersökningar. En sådan, utförd av tankesmedjan Institute for the Future i Kalifornien, visar att de allra flesta amerikaner sällan tänker längre fram än ett par månader och att ytterst få tänker på den avlägsna framtiden. Och när de ombeds att fundera över framtiden gillar de inte vad de ser. En annan undersökning, utförd av Pew Research Center, visar att ungefär hälften av amerikanerna är pessimistiska om