Antagligen hade människorna inte byggt några städer och inte haft några husdjur, skriver Penny Spikins.
SIGNERAT
I EVOLUTIONÄRA tidsmått har världens befolkning skjutit i höjden alldeles nyligen. Att den nu har nått 8 miljarder ter sig smått ofattbart med tanke på vår långa historia med stabil folkmängd.
Under 99 procent av de senaste årmiljonerna träffade människor sällan på andra människor. I nuvarande Europa fanns för några hundratusen år sedan bara omkring 10 000 neandertalare. I dag bor 75 000 människor på samma yta som en enda neandertalare! Eftersom människor lever i sociala grupper var det dessutom förmodligen mer än 10 mil till den närmaste neandertalargruppen. Att hitta en partner utanför den egna familjen var sålunda en utmaning.
Vi vet att neandertalarna var benägna att stanna i sina familjegrupper och var försiktiga med nya människor. Om de hade konkurrerat ut vår egen art, Homo sapiens, i stället för tvärtom, skulle dagens befolkningstäthet med all sannolikhet ha varit väldigt mycket lägre. Med tanke på att neandertalarna genetiskt sett var mindre välvilligt inställda till människor utanför sin närmaste familj, är det svårt att föreställa sig att de skulle ha byggt städer.
Orsakerna till vår egen dramatiska befolkningstillväxt kan spåras mer än hundratusen år tillbaka. Genetiska och anatomiska skillnader mellan oss och utdöda människoarter som neandertalare gjorde oss mer lika domesticerade djurarter, till både utseende och beteende. Tänderna blev mindre, käkbenet tunnare och käken inte lika framträdande, benstommen gracilare. Beteendemässigt blev vi tolerantare och mindre stressade av att leva i större grupper, precis som exempelvis nutida kor jämfört med deras vilda förfäder som levde i små grupper på större avstånd från varandra.
EFTERSOM Homo sapiens var mer benägna att interagera med grupper utanför den egna familjen minskade inaveln, vilket gynnade den genetiska mångfalden och dämpade vissa hälsorisker. Exempelvis uppvisar de neandertalare som bodde i grottan El Sidrón i Spanien sjutton genetiska missbildningar hos endast tretton personer. Sådana mutationer var praktiskt taget obefintliga hos vår egen art när vi långt senare anlände till Europa.
Allt tyder också på att vår art fick fler barn och det i snabbare takt än tidigare människoarter. Å andra sidan leder detta till ökad befolkning endast om det finns tillräckligt med mat.
