Solgårdens arv

7 min läsning

Trädgården på Solgården utanför Göteborg är en vital och praktfull hundraåring med tydlig inspiration från arts and crafts-rörelsen. Här finns enastående paradrabatter, doftande rosor, kaffegrotta, knastriga grusgångar och en magnifik blodbok som gör den till villaområdes pärla.

Av KARIN EHRENBERG foto KARIN WILDHEIM

Selma och Josef framför Solgården. Både honungsrosen och den röda rosen finns kvar och varje sommar sprider den sin väldoft och blomprakt i trädgården.
FOTO: PRIVAT

Josef, som anlade trädgården, är borta sedan länge, men hans trädgårdsarv lever i högsta grad vidare och vårdas ömt av barnbarnet Lisa. Hon och maken Jan tog över huset för drygt trettio år sedan. I år firar Solgården hundra år och det mesta är sig likt: pionerna står på rad, det gamla gråpäronträdet har kvar sin plats och hallonlandet levererar fortfarande massor av söta bär varje sommar. Till och med Josefs egensnickrade trädgårdsmöbler finns bevarade och i kaffegrottan står en av de vitmålade bänkarna uppställda, redo för en stunds vila i skuggan.

Det tjärbruna tvåvåningshuset i nationalromantisk stil med sitt branta takfall, enkupiga tegel, småspröjsade fönster och listverk i blått kikar piggt fram mitt i all ymnig grönska. Den breda grusgången kantas av frodiga perennplanteringar. Så här i midsommartid samsas ståtliga blå mjölkklockor med ljust rosa stjärnflockor och den höga kransveronikans axlika blommor är på väg att slå ut. Över den lilla glasade alkoven kastar sig en enorm honungsros och sprider sin väldoft över hela trädgården.

Josef byggde huset, gifte sig och flyttade in i Solgården 8 december 1923 tillsammans med sin fru Selma. Då hade han redan hunnit plantera blodboken, som idag är enorm och lite av trädgårdens signum. Men den stora hängalmen, som står mellan huset och uthuset, och som Lisa minns var perfekt att ha saftkalas i som barn, har dessvärre drabbats av almsjukan och står nu kvar som en bladlös skulptur.

Josef tyckte om hantverkstraditionen som hade vuxit fram i Dalarna och han inspirerades mycket av både

Carl Larsson och Anders Zorn. Interiören går hand i hand med trädgården och är minst lika noggrant utformad, som till exempel tak- och väggpanelerna i mörkbetsad furu. Josef lät anlita en kurbitsmålare från Dalarna som målade vackra mönster på innerdörrar och stolar. Överallt i huset finns skickligt sydda kuddar och draperier starkt influerade av Karin Larssons verk på Sundborn – Josef broderade själv allt under vintermånaderna. ➻

ATT FÖRVALTA ETT ARV

När Lisa och Jan skulle beställa en vindflöjel till det

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar