Avslappnat i värmande vårsol och Medelhavsvindar. Nya Rum packade väskan för att rivstarta våren med cava, manchego och ikonisk arkitektur i Barcelona.
TEXT TINA VERNON FOTO Theodor Vasile
Det finns mycket att säga om Barcelona. Och mycket har sagts. Exempelvis beskrev Hemingway i Klockan klämtar för dig från 1940 Barcelona som ”pundarnas och de romantiska revolutionärernas paradis”. Le Corbusier ska ha deklarerat sin kärlek till staden och beskrivit den som ”en beundransvärd stad, en stad full av liv, intensiv, en öppen hamn till dåtid och framtid”. Själv skrev jag, nyfrälst, 2019 att staden erbjuder ”det mesta man kan tänkas önska av en semester”.
Nya Rums chefredaktör Josefin Udén skrev däremot i Nya Rums januarinummer i år att ”jag har efter tre besök kunnat konstatera att varken deras tapas, La Rambla eller stränderna har blivit godare, roligare eller vackrare med åren, de har förblivit någonting jag inte känner ett sug efter att återuppleva”. I de allra flesta fall har jag hög tilltro till min kollegas goda omdöme, och även om hon förvisso inte har helt fel, så har hon heller inte helt rätt. Nog kan oljiga tapas, turisthorderna på La Rambla och den konstgjorda Barceloneta kännas tröttsamt, men det är inte heller det som är det fina med Barcelona.
Låt mig i stället presentera uppsluppen stämning på gatorna i Gràcia en lördagseftermiddag. Att avslappnat glida in på närmsta bar för ett glas cava och en bit ost. Breda boulevarder med intrikat art noveau-arkitektur i kontrast till smala, vindlande gränder med grönskande fasader. Allt med en smula charmant knäpphet. Staden har trots allt fostrat tokar – på de bästa av sätt – som Gaudí och Picasso.
INTE HELLER HEMINGWAY HADE helt och hållet fel i sitt utlåtande om Barcelona. Vad som förde honom till Barcelona för nästan hundra år sedan var katalanernas kamp för självständighet och mot Francos fascistiska regim, som 1936-1939 utmynnade i det spanska inbördeskriget. Självständighetskämparna förlorade, då såväl som senare i historien, men än i dag finns en viss revolutionär anda i staden då regionen alltjämt kämpar för sin självständighet. Så sent som förra året var förhållningssättet till de katalanska separatisterna en infekterad fråga i det spanska parlamentsvalet.
Lockas man mot förmodan inte av revolutionära tankar finns det givetvis mycket annat som charmar i Barcelona. När Nya Rum besöker staden har den svenska vintern varit lång och isande kall. Det är m
