BAKOM FASADEN ► Illustratören och konstnären Clara Dackenbergs egensinniga träskulpturer talar till oss som små dikter om vårt förhållande till träden och annat som växer. Just nu är hon aktuell med två utställningar och en barnbok om ett litet förskolespöke.
text ALEXANDER JANSSON
– JAG JOBBAR HELT ANALOGT i tidskrävande processer och försöker fylla varje yta av en bild eller skulptur med mening och poetiska kvaliteter. En sorts pysslighet och en omsorg kring detaljer. Jag jobbar gärna i liten skala, med en viss avighet i uttrycket som följd.
Hur skulle du beskriva din stil?
– När jag började på designhögskola verkade det som en viktig sak att hitta sin stil. Numera tror jag bara på att vårda sin sensibilitet, sin blick och sina rutiner och ritualer kring skapandet. Jag tänker att ens stil är resultatet av en inre komposteringsprocess där intryck, erfarenheter och idéer ligger och jäser och bryts ned, innan de till slut silas genom ett raster av teknik ut i den fysiska världen.
Men som betraktare av det du gör ser man en del utmärkande drag!
– Det är klart att jag ser motiv, färgval och linjespråk som återkommer. De senaste åren har det blivit många mer eller mindre antropomorfa fabeldjur som rör sig i gränslandet mellan det söta och det kusliga. De bleka blågröna tonerna finns ofta med i det jag gör. Och jordigt brunsvart.
Hur vill du att dina verk ska kännas?
– Ödmjuka och generösa. Jag är glad om mina verk bjuder in betraktaren till någon form av samtal.
Men varifrån får du inspiration till det du skapar?
– Inspiration finns överallt. Jag tycker mycket om att titta på förhistoriska konstobjekt och slöjd och folkkonst där man kan se att materialtillgången kanske har varit begränsad, verktygen halvdana och den tekniska förmågan långt ifrån fullfjädrad, men där drivkraften att uttrycka någonting, att låta en idé ta fysisk form, är så obändig och stark att den inte ser några hinder.
Du arbetar ju både med illustrationer och med träfigurer. Hur går arbetet till rent praktiskt?
– Processen bakom att illustrera en barnbok skiljer sig en hel del från hur jag arbetar med träfigurer. Som illustratör har jag framför allt arbetat på uppdrag från förlag. Där blir det förstås en hel del skissande och bollande fram och tillbaka med förläggare, redaktör och författare. Man omprövar sina idéer och manér flera gånger under processen, och i slutändan ska mina bilder samspela med boken
