Var finns den distinkta idén i skandinaviska inredningsprojekt, undrar krönikören Johan Svenson när han funderar på de själlösa pomperipossa-kulisserna han ser på sociala medier.
TextJohan Svenson
För några år sedan gjorde jag scenografi till ett redaktionellt jobb med den välkända fotografen Ellen von Unwerth. Under ett samtal på en lunch, sa hon sa till mig att inredare och arkitekter i USA verkligen är duktiga på att göra ”fake old” miljöer: du upplever att du är i en gammal anrik restaurang och kan sen inte tro att det är sant när kyparen säger att restaurangen är nyöppnad, och det var ett lyxgym på samma plats för tre år sedan.
Jag tänker på den mycket framgångsrika amerikanska designstudion och arkitektbyrån Roman and Williams, som grundades i New York av två scenografer 2002. Allt började med att en känd skådespelare ville att de ritade hans heminredning som en ”set design that would last”. Nu tjugo år senare har de otaliga prisbelönta uppdrag med hotell- och restauranginredningar i sin portfolio. Kanske du varit på Le Coucou in New York eller bott på The Nomad? Gedigna platser där man både känner sig hemma, men också tillbringar en stund i filmen om sig själv, där livet får vara lite större än den svenska vardagen. Det som är ”fake” känns i grunden väldigt ”real”.
Själv blir jag tillfrågad av arkitektbyråer i Sverige att komma och göra en lokal plats mer levande. Kunden behöver mitt stämningsfulla krims krams som tyvärr kommer dölja vacker form, smart funktion och dyra material. Som scenograf kan man inte göra mer på slutet av ett projekt, än en tillfällig jippodesign. Har man inte varit med från början, blir det gärna lådor av apelsiner och en hökärra på plats för att berätta hur rustikt köket är hos den nyöppnade restaurangen. Är jag inte med initialt för att hitta en integrerad idé som kan vävas in i projektet under tidens gång på ett mer grundläggande sätt, blir det egentligen mer som att designa ett event som inom kort ska rivas.
Å andra sidan finns byråer som gläds åt att få vara kreativa och jobba med det som
ofta kallas storytelling. Hökärran och apelsinlådan är med redan i första briefen
från kunden. Moodboards påbörjas med stillbilder från inspirerande filmer, tidstypiska
konstnärer och material. Egentligen väldigt likt hur många scenografer jobbar efter
att ha brutit ned beståndsdelarna i ett manus för att se vad som är viktigt i filmens
historia: Vilka skeenden har sk
