Under pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela föddes Ylvas tillit. Gång på gång fick hon bevittna mirakler mitt framför ögonen, som att universum ville att hon skulle förstå att när man släpper kontrollen faller pusselbitarna på plats. Idag följer hon sin dröm och projektleder bokserien ”Mirakelkur för själen”, sju böcker i chakrafärgernas palett med mirakelberättelser från verkliga livet.
TEXT:MARTINA BERGSTEN FOTO: JAN JOHANSSON OCH PRIVATA
I Ylvas bokprojekt får alla komma till tals
Livet har på många sätt bjudit Ylva Wegler på motstånd. Inte minst har en obehandlad förlossningsdepression gjort hennes livsväg extra svår i perioder. Otaliga är de timmar hon lagt på att hitta läkning och till slut också sig själv. Men trots alla de stormar och skeppsbrott livsskutan lidit, står hon idag tryggt vid rodret. För där det finns mörker, finns också ljus, det vet Ylva, som haft modet att släppa kontrollen när livet skavt eller situationer kapsejsat.
Och när tilliten fått ta plats har läkning och lösningar kommit till henne, ibland i form av rena mirakler. Det har resulterat i att Ylva gjort det till sin livsmission att sprida ljus, tillit och mirakelhistorier till världen, genom egna såväl som andras mirakulösa berättelser, hämtade direkt ur livet.
Vandrade pilgrimsleden
Huruvida det är ett mirakel, eller frukten av egen handlingskraft och en rejäl skopa envishet, som drivit fram bokserien Mirakelkur för själen, från idé till hittills tre publicerade böcker, och nu den fjärde som just kommit ut, är något oklart.
Enligt Ylva är det en blandning, och kanske hör det till historien att de rätta kontakterna på ett mirakulöst sätt redan hade etablerats. Resan med mirakelböckerna började i alla fall, liksom alla resor, med ett enda steg, eller om sanningen ska fram; en miljon steg, och som lön för mödan, en uppfylld dröm.
– Under många år fantiserade jag om att göra pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela, i norra Spanien. Men som ensamstående med två barn var det inte så lätt att få ihop pusselbitarna.
2020 blev det äntligen dags, och Ylva bad arbetsgivaren om en längre tids ledighet. Tack och lov landade det väl hos chefen som själv gjort vandringen några år tidigare. ”Om Caminon kallar är det bara att åka. Ge dig iväg”, löd hans svar.
Utan vidare förberedelser lämnade Ylva det hemtama bakom sig och gav sig ut på den sedan länge efterlängtade resan. Int
